I fm var vi och spårade tillsammans med Ola och Nikki.

De hade aldrig testat på denna roliga syssla förr.               

Här är det "lilla" benet som snart ska dras genom skogen. Denna mysiga sak bor numera i min frys...

Benet väger hur mkt som helst. Ola borrade ett hål genom benet så det var enklare att fästa fast snöret.

Jag började med att lägga ett spår till Moja. Det var lite svårare med några svängar osv. Sen fick det vila en stund och vi fikade så länge.

Moja visste precis vad hon skulle göra och det tog inte lång stund innan hon hittade sin skatt. Att benet var ett stort äckligt älgben bekom henne inte det minsta. Här skulle tuggas!! När jag försökte ta ifrån henne godbiten så kramade hon fast benet med frambenen och hängde kvar :)) Men när hon släppte så fick hon en köttbulle som belöning.

Sen var det Wilis tur. Han fick ett enkelt, rakt spår med mkt blod i eftersom han har haft lite svårt att fatta vad det går ut på. Idag så visste han att han skulle leta efter nåt. Var väldigt ivrig och gnällig. Luktade på "skottplatsen" och sen for han iväg som en raket, men näsan var väl inte alltid i backen... Men på nåt vänster så hittar han benet ändå. Jaja, han blir nog ingen stjärna i skogen, men att jaga luren de e han bra på iaf.

Nikki förstod med en gång vad hon skulle göra och det lätta spåret som hon fick gå först byttes ut mot en svårare som hon klarade. Jag tror bestämt att både Ola och Nikki fick blodad tand efter det här... Nikki vill iaf ha ett eget ben :)

Alla hundarna fick gå två spår var innan vi plockade ihop.

Efteråt hade jag blod överallt och det äckliga benet benet ligger åter i frysen men det är det värt.

Jätte kul att se hur ivriga hundarna blir och så kul dom tycker det är.

Nu är dom helt slut och ligger och sover i samma korg.

I em va vi återigen vid Rödbergsfortet. Den här gången gick vi upp på fortet.

Den första vi mötte var en halv gubbe som var tvungen att inspekteras.

Tog Väbelstigen upp.

På väg upp stannade vi till för att beundra utsikten. Här är det Wili som spanar in Boden från ovan. Han fick gå i lina idag eftersom det fanns alldelles för många ställen där klumpen kunde dratta ner ifrån...

Även Moja kollar in naturen som nu är mer gul än grön.

Väl uppe så möts man av den här skylten. Sånna här skyltar satt det för inte så länge sedan vid infartsvägarna till Boden. Man var inte välkommen att stanna utan bara köra igenom.

Moja hittade en läskig gubbe...Kolla in raggen. Men hon vågade sig fram och insåg då att han faktiskt inte va så farlig som han såg ut.

Vaktstyrkan bestod av två Basenjis...

...Men den som lyckades komma förbi dessa bestar så väntade nästa vakthund.

Inga skotträdda hundar på fortet!

Här sitter vi ovanpå fortet. Under oss är berget utgrävt och det var där soldaterna bodde. Man kan även skymta skottgluggarna bakom.

Efter denna lilla tripp så begav vi oss till övningsfältet och hundarna fick slippa linan och minska spring i benen.

Jag har konstaterat att det finns många hundar här i Boden. Inte bara jakthundar utan även många sällskapshundar.

Väldigt många har sina hundar lösa överallt. Alla har inte järnkoll på vad sin lösa hund gör, eller på att den kommer vid inkallning. Detta är lite störande eftersom mina hundar inte alltid tycker det är speciellt trevligt när det kommer fram en stooor lös hund som skäller dom rakt i ansiktet.

Har även noterat att det är ungefär lika få här uppe i norr som inte vet vad en basenji är för ras.

Får nästan alltid frågan när man är ute och går. Det finns folk som stannat bilen mitt i vägen för att fråga.

I morse var det så fint väder så jag satsade på att gå runt Buddbyträsket. Det är sjön som Boden ligger vid. Det är lite mer än 6 km runt och det tog ca 1tim å 15 min.

Rödbergsfortet

Sen var det hem och plugga nåra timmar innan det var dax igen.

Nu hade det dragit in sämre väder. Jag satsade på att åka till övningsfältet för att släppa dom men det lös lite väl mycket på kartan över skjutövningar i området. Stannade istället vid Rödbergsfortet och gick slingan runt berget som är på 5 km. På denna promenaden så mötte vi Thailändska bärplockare som nu blivit Thailändska svampplockare. Dock skulle jag inte vilja köpa svamp av dom då de inte verkade helt hundra på vad de stoppade i påsen... Hundarna tyckte att dom såg lite skumma ut när dom satt på huk vid spåret.

Sen blev vi omkörda av 3 militärer som var ute på fys. Wili ville så klart hänga på och han drog i nån km innan de försvann ur sikte. Moja hittade en grillplats där några hade grillat korv på pinne. Dessa pinnar var extra goa att tugga på så då var vi tvugna att stanna där ett tag. Såg även två hackspettar.

Vid Rödbergsfortet så finns det ett antal skjutbanor. Jag konstaterade att det var tur att det inte var någon där som sköt för då hade vi varit döva vid det här laget.

Jag är glad över att inte ha skotträdda hundar... Med tanke på att det finns skjutbanor överallt och militären övar i skogen så hade det varit omöjligt att gå ut med dom. Mina två reagerar inte ens när det smäller. De tror nog att det är nyårsafton året om här.

Ola (Nanyoki) har fixat ett älgben till mig, eller inte till mig, till Moja å Wili. Här finns det inga små råddjursklövar utan jag får dra omkring på ett stort älgben. Nu fattas bara lite blod men de får jag införskaffa på ica då jägarna har en tendens till att inte ta tillvara på detta. Så när det är gjort och jag har tid så får benet lämna min veggofrys och bege sig ut i skogen igen.

Igår var vi på cachingtur.

Körde till Jokkmokk och tillbaka via en annan väg.

Hundarna var med och de fick sträcka på benen medans skattjakten pågick.

Här är utsikten från den första cachen.

På utflykten besökte vi bla Sveriges äldsta boplats, ett fort, en arkeologisk utgrävning, en utsiktsplats, polcirkeln + nåra fler ställen.

Tyvär hade jag dåligt batteri i kameran så det blev inte så många bilder tagna.

Idag solas det på balkongen.

Min kaninis Otto dog igår natt.

Han levde i 7 år utan att vara till veterinären en enda gång.

Sov gott Ottis

....lille Moj.

Du får ont i magen....

Nån som kan gissa vad det har varit i den fickan...

Det är verkligen anorlunda natur här uppe om man jämför med Halland.

Skog, skog, träsk (sjö på norrländska), skog, sand, berg.

Lingon och blåbär finns det i massor, iaf enligt mig. Enligt de Thailändska bärplockarna så finns det alldeles för lite.

 Jag har börjat använda reflexer på hundarna när de är lösa. Det är enklare att se vart de tar vägen och det minskar risken för att de ska bli tagna för att vara rävar.

 Första dagen hade Moja på sig sitt reflextäcke. Hon var fruktansvärt missnöjd och gick på sne, krökte ryggen och travade lite fjösigt till en början. Men så fick hon syn på nåt och stack in i skogen. Var borta ett tag och när hon kom tillbaka hade hon lera på benen och täcket var trasigt.

Då åkte jag in till djuraffären och köpte halsreflexer som man sätter på jakthundar. Expediten trodde att jag skulle jaga, vilket är typ det sista jag skulle kunna göra.

Så nu är både hundarna och jag glada när vi går i skogen.

Wili har ett nytt favvoställe. Han bygger en koja i gardinen och sen lägger han sig där. Tror nog han är osynlig.