Har kommit underfund med att OS inte är någon hundvänlig tillställning.

Visserligen tycker dom att det är mysigt att ligga och knö med en i soffan. Problemet ligger i att ibland blir det lite för spännande och matte känner att hon måste skrika lite för att svenskarna ska prestera sitt yttersta. Sådana gånger så kommer Wili och undrar om allt är som det ska. Han ställer sig vid soffan och tittar lite extra på mig.

Vissa gånger hjälper det inte att heja på utan det skiter sig ändå. Då händer det att man blir lite arg och skriker arga saker. Wili gör samma sak, kommer och undrar vad som är fel och varför skäller matte?

Ibland önskar man att hundarna kunde förstå när man förklarar för dom att det är inte dom som man skäller på. Tröstandet hjälper ändå och Wili inser att det var nog inte så farligt.

Det har tom hänt att Moja lämnat sin plats i soffan och gått och lagt sig någon annan stanns för hon tycker att det är för stökigt. DET är inte vanligt.

Tack och lov är det bara OS vart annat år...

Idag har det varit helt underbart väder med sol och nästan + grader. Förmiddans prommis blev därför årets första sväng runt träsket. Eftersom hundarna inte behövde ha skor på sig så kan man gå lite längre. Jätte skönt att slippa tofflorna tyckte Moja, men va de verkligen nödvändigt att gå så långt??

Wili var mest intresserad av att kissa överallt och så funderade han på hur han skulle kunna jaga skidåkarna som gled förbi.

När vi kom hem så sov dom länge. Skönt med trötta basenjis :0)

Annars kan det se ut så här när matte inte ägnat tillräckligt med uppmärksamhet...

- Skyll dig själv matte

På eftermiddan kom dagen andra premiär:

Första turen utan långkalsonger!

I torsdags var hade vi en liten basenjiträff på hundcafét. Nikki med familj var där och det är alltid lika trevligt att mötas av en joddlande basenji :))

Ägaren av cafét har tidigare frågat Ola om han vill håll föredrag om basenji och nu blev även jag indragen i projektet. Alltid kul att kunna marknadsföra vår underbara ras lite. När det kommer att bli av är inte bestämt än.

  Nikki sitter på bästa platsen, i husses knä.  

Moj å Wili fick torkad lever att knapra på.

Givetvis tog batterierna i kameran slut.Typiskt eftersom jag äntligen kom ihåg att ta med den..

Idag kom dom. Halsbanden.

Passade men måste göra nya hål.

Fick även tänka om lite, alltså ändrade vem som skulle ha vilket då färgerna passade bättre så här.

Annars är dom mjuka och av fin kvalitet.

Nu har den värsta tiden på året börjat = fällningstiden.

Hundarna har faktiskt ställt in sig på att det snart är vår, trots att det är -15 grader ute. Wili började redan vid jul.

Ikväll fixade jag årets första hårhög. Wili stod för resultatet.

Även i år var det ryckkniven som fick göra jobbet. Wili  njöt som bara den! Mera, mera, mera.

Efter några minuter såg det ut så här på soffbordet:

Ser nästan ut som ett tredje husdjur...

Idag var det strålande sol ute.

Moja började dagen med att...

...sola!

Äntligen vår hann hon tänka innan täckena och skorna åkte på.

Helt oplanerat så åkte vi ut på utflykt. Bilen styrdes mot Jokkmokk.

Det var 3e gången jag var där, men första på vintern.

Naturen var helt fantastisk.

Det blev givetvis ett stopp vid Polcirkeln.

Snacka om att vi blev förvånade när vi kom fram till Jokkmokk. Det var nämligen Jokkmokks marknad, Sveriges äldsta, och det var fuuuuuuuuuuullt med folk!!!!

Hela byn var ett enda kaos. Bussar, bilar, folk i konstiga kläder, jojkande från scener, fullt på pizzerian, stånd överallt med rensaker...Jises.

Vi skulle ju bara äta lite å sen åka hem. För det första fick vi åka 3 varv å leta p-plats. När vi väl hittat en så skulle vi ta oss till pizzerian, dvs knö igenom folkmassan för att inse att det var kö in till restaurangen. Vända å knö tillbaka. Hungriga...Åkte till macken å köpte macka sen hem igen. Pust!!

2 mil från Boden stod det renar och försökte leta mat på åkrarna.

Med på bilresan var deras kusin (från Jokkmokk)   Reine, och Reines kompis Ben.

Väl hemma igen så tyckte busarna att matte skulle straffas för att dom inte fått någon renkorv...

Det var tyst lite för länge och jag började ana oråd.   

Någon (läs Wili) hade hittat en toarulle och haft väldigt kul.

Han såg fruktansvärt oskyldig ut, speciellt med remsor hängandes i ansiktet...

Så nästa gång jag är i Jokkmokk så får de bli renkorv, för husefridens skull.

Både Mojas å Wilis halsband har gått sönder.

Spruckit i fodret.

Har tänkt tanken att leta upp nåt nytt men vill ha breda halsband och då brukar man få leta...

Men så igår kväll kollade jag runt på basenji forum och fick inspiration.

Så nu är två halsband beställda från Tjeckien! Billiga dessutom ( allt är relativt..).

Wili får det bruna i "ormskinn" och Moja får också ett brunt men av den andra sorten.

Va tycks?

Här snöar det, å snöar det, å snöar det...

Doggsen tycker inte om snö som virvlar in i ögonen (inte matte heller). Så efter en halvtimmes prommis så var det aktiverings dax igen.

Denna gång blev det skattjakt i köket!

    Det luktar godis här...   Wili tog en toarulle. Medans han försökte få ut godisen så hade Moja letat reda på de flesta andra gömmorna. Jag fick hålla i den sista till lillplutt så att inte Moja the destroyer skulle ta den oxå.

Bit å slit så var alla godisarna uppätna!

Eteråt skull matte göra lite nytta, dvs plugga. Gick sådär...

Ett tips: Tro inte att ni ska kunna plugga i sängen... Speciellt inte när boken innehåller 500 sidor på engelska.