Mattes duktiga är idag Wili. Han skötte sig exemplariskt när vi var i öknen. Det var faktiskt första gången vi var där sen vi flyttade förra året. Var inte säker på om det skulle gå att gå där men där stridsvagnarna hade kört var snön tillräckligt packad. Nån meter efter bilen hittade Wili ett bauta ben, alltså ett helt ben. Måste ha tillhört en ren eller liknande som kanske hade blivit påkört. Som tur var hade jag dom i lina då så de kunde inte ta sig en tugga. Vi gick förbi (läs jag drog förbi hundarna) benet och efter ett tag släppte jag dom. Detta var första gången som Wili var helt lös sen vi flyttat hit igen. Han var överlycklig men han hade koll på mig. Kom varenda gång jag ropade (ja, jag hade godis). Kom fastän jag inte ropade (överkurs).

Jag är så stolt över honom, fast jag vet att detta antagligen var en engångs företeelse. Nästa gång är han modigare och nästa gång igen ännu mer modig osv. 

Moja däremot hade fullt sjå med att hitta spår hon kunde följa. Eftersom det är snö så kunde jag se att det inte gått nåra djur där men på ett ställe fanns det översnöade spår och jösses va hon sniffade. Hon drog även in i några buskar på ett annat ställe fastän jag sa NEJ. Efter ett tag kom hon skamsen tillbaka och slickade som bara den.  Hon vet att hon gör fel men instinkten går före inlärning. 

Det blev en härlig tur i plussgrader men Moj tyckte att matte var en dålig jägarkompanjon eftersom jag skrämde bort alla djur med min hosta.

Nu är det slappande på hög nivå som gäller.

Solar bröstet, men det är ändå vitt...

Med risk att låta tjatig men Moja e så glad över det milda vädret.

Hon ska busa med Wili när vi är ute. Biter han i bakbenen vilket är hennes specialtet, stegrar sig och inbjuder till lek. Wili tackar ju aldrig nej så det blir många Basenjiryck under våra promenixer. Härligt!

Det värsta när man är sjuk är att hundarna oftast inte får tillräckligt med motion. Då är det bra att bo i norr för då kan man åka ut till skogen och släppa odjuren. Det var min plan idag, att de skulle få springa och jag gå och slöa.

For till gropen. Moja var inte nöjd. Hon tyckte de va kallt, fastän de va + grader...

Wili tyckte va kul och han fick va lös tills han höll på att sticka upp för backen. Då blev de långlina. Moja fick oxå va lös men ville mest hem och gå till bilen.

Gropen är full av skoterspår men på vissa ställen var inte snön packad och jag åkt ner till knäna. Fick kämpa mig upp flera gånger samtidigt som jag hostade så jag höll på att spy. Det blev alltså ingen lugn tur men jag fick iaf nåra bilder.

Idag är det bara nåra minus ute och jag hade planerat för en tur i skogen.

Typiskt nog är jag sjuk och har feber så turen blev inställd.

Istället tog jag med långlinan och vi begav oss ut på isen.

Moja slapp sina skor och fick springa lös. Hon var överlycklig! Bara massa bus.

Det var länge sen hon var så glad. Hade nästan glömt av att hon faktiskt kan springa...

Sessan har lagt sig tillrätta för att njuta av solen.

Nedanför ligger hennes hovnarr.

Han verkar oxå ganska nöjd.

Bye bye säger jag nu till Wilis päls. Gick till djuraffären och inhandlade en hårborttagare av märket Nobby. Även nya skor till Moja hängde med hem eftersom de gamla börjar bli slitna. Godis och bajspåsar var oxå ett måste.

Testade Nobbyn när vi kom hem. Efter nåra minuter låg halva hunden över hela lägenheten...Funka fint med andra ord.

Igår var vi och hälsade på hemma hos Theo. Moja tyckte han var jätte äcklig och gömde sig under bordet. Hon fick sen retirera till buren. Wili tyckte oxå att det var en underlig filur. Han bits och ska snoka överallt. Är det ok?

Jag förstår inte vad han vill...