Imorgon vinkar vi av civilisationen och styr kosan mot fjällen, Vuoggatjålme.

En vecka kommer spenderas där, 8 stor människor, en liten person och 4 hundar under samma tak.

Spännande.

Efter jobbet åkte vi iväg till skogen för promenix. Båda var i långlina.

På vissa ställen var det blött och på andra halt.

Wili lyckades tro att det låg is på en djup vattensamling, men det gjorde det inte vilket han märkte när han sprang rätt i. Halvvägs i pölen stannar han och stelnar fast. Han vågade inte röra sig för han visste inte om det skulle bli djupare. Den minen var obetaldbar! Jag fick typ dra upp honom på land.

När vi nästan var framme vid bilen var det bus på g. Just där var det is och halt. Wili skriker som en stucken gris och lyfter vänster bakben så högt han kan. Brutet? Ur led? Det är iaf vad skriket sa...

Jag kommer fram, lugnar ner honom, känner igenom och han sätter ner benet. Går sen men haltar lite. Antagligen stukat sig alternativt gjort nåt med ryggen för än är han inte stel, svullen eller varm. Han har lånat Mojs Backontrack täcke och ligger i soffan och tycker synd om sig själv.

Vårens problem har kommit. Alla har vi varsitt.

Wili:

Hans toalett är borta! Snön har smält ihop och blivit hård. Ett minne blott är lössnön som tydligen är perfa för att uträtta sina behov. Samma sak varje vår. Vart ska man bajsa??!!

Moja:

När snön har smält återstår grus. Stora vassa stenar täcker gångvägar och förstör Mojsans tassar. Små sår är vanliga och en strejkandes hund blir resultatet. När kommer grusuppsamlaren??

Matte:

Dammsuga flera gånger i veckan är ett måste då hår och grus intagit lägenheten. Rulla kläder innan jobbet bör göras för att inte skämmas framför kunderna.

Våren är härlig, men...

Ytterst sällan får doggsen sitta i sätena i bilen. Alltid hopp in där bak.

2 sek tar det sen sitter han i framsätet. Frågar inte. Bästa platsen.

Väldigt nöjd. Ser ju så bra här framme. Spanar. Trivs.

Idag är det fint väder och vi åkte till vägen upp till stenkrossen. Doggsen var lösa och skötte sig fint. Mötte flera skotrar men dom kom på inkallning och brydde sig inte.

En bit uppför fick vi sällskap av Gizmo. Dock kom inte husse ända upp utan det tog stopp i backen, men gick ju strålande att backa tillbaka sedan.

Wili gruffade några gånger mot Gizmostackaren och när han lyckades bita honom i örat så tyckte matte att det fick räcka och det blev en brottningsmatch i snön (matte vann). Sen var den lösa lyckan slut för Wilis del som blev beordrad sist i ledet. Han ber nu Gizmo om ursäkt.

Nu är det solning som står på schemat.

Plusgrader, mars, sol, söndag.

Dom blev nakenfisar båda två.

Sen blev det bus i Kusträsk men då försvann solen.

Trötta, nöjda, tillfreds, sovandes. 

Så var det dax igen.

Hade inte tänkt ställa Wili men tänkte om eftersom han vann förra året och då bör man väl försvara sin seger?

Ola och Theo hängde på (efter lite övertalande). Han fick den stora äran att ställa sin hund själv (utan snus på fingrarna).

Det var trångt som vanligt och att värma upp var svårt. Wili skötte sig bra stående men kunde dragit på mer när vi sprang. Fick även jobba lite på uttrycket då han gärna la öronen bakåt eftersom det är så stojigt i hallen, men tajmade ändå in det bra. Han vann över Theoliten. Domaren var mäkta imponerad av våra hundar vilket han inte var sen att kommentera.

I finalen gick alla BIRhundar samtidigt, dvs väääldigt många inne i ringen. Jag trodde det skulle vara gruppfinaler och hade lite flyt när jag råkade springa förbi uppsamlingen och dom ropade på nr 46 (jag). Bara att slänga ut hunden ur buren. Han skötte sig ändå väldigt bra stående men när det bara var vi och en till kvar och vi skulle springa ett sista varv så ville han klia sig vilket är ett tecken på dålig uppvärmning. Ja ja, kan inte klaga på hunden iaf. Blev till slut BIS 2, ett snäpp sämre än förra året.

Min tanke var att släppa lös odjuren på fre em.

Tack gode gud vet jag vad svart sopsäck vid vägen  betyder...

Alltså det blev inga lösa troll i skogen men däremot kopplade hundar på skattjakt.

Vi hittade spår, bajs, kiss, matplatser överallt men inga renar!

Det närmaste ren irl vi kom idag.

Det roliga var att se hur olika dom jagar.

Moja blir upphetsad men är ändå sansad, går med nosen i backen för det mesta och lyfter blicken ibland. Undersöker vissa ställen extra noga innan hon går vidare, systematiskt. 

Wili däremot blir lite för upphetsad. Han använder näsan ibland men ofta så anväder han synen och spanar. Högt upp ska han så han ser bra. Gärna nosa extra i luften, så han vet vilket håll han ska.

Nästan så jag blev sugen på att släppa dom för att få se hur dom skulle samarbetat men insåg att jag skulle få se det i typ 2 sek och sen bli ersättningsskyldig renägaren...

Renfläta.