Som bekant är det höglöp här. Värst är det för Wili som har bytt ut sitt lugna jag mot ett lite mer stressande.  Han äter inte så mycket vilket är positivt i den bemärkelsen att han är tröttare och faktiskt kan sova.  Det värsta är när vi är ute. Han kan knappt bajsa längre för när han sätter sig och precis ska börja krysta så kommer han på att han måste kolla så att Moj fortfarande löper... Idag försökte han nog 10 gånger innan det till slut blev panikbajs. 

I natt var första gången som jag hade dom isär på natten. Moj fick sova i vardagsrummet eftersom hon tar det hela med ro. Wili tyckte det var jobbigt en stund med lite gnäll men la sig sen i vår säng, vilket han nästan aldrig gör annars. Han vill vara nära och tycker att det är jobbigt att vara frustrerad. Han blir som en liten valp igen.

Moj kan inte bestämma sig riktigt än om hon är redo. Ena stunden uppvaktar hon Wille. Springer till dörren, gnäller, ska ut. Nästa stund får han inte komma nära.

Frustrationen går ut över gosedjuren. Wili går fram till korgen med leksaker. Jag ska välja ut ett djur som han sedan demolerar. Sen kan han lägga sig och slappna av en stund.

  Moj försöker få igång Wili men han trivs bra hos matte. Andra stunder får han inte titta på henne. Stackars hundarna (och ägarna), inga lätta tider.

Igår snöade stora flingor från himlen. Dessa fick ligga kvar så idag var världen svart vit. Det var fukt i luften när vi gick i skogen så snön var blöt. Noll grader så täcket behövdes inte. Mer snö tack så det blir vallar och hundarna kan vara lösa.

Moj har gått i ide men matte fattar inte.

Tröga jävla människa, ge mig godis!!

  Mat är inte så viktigt tycker Wili. Men lite korv och leverpastej går bra än så länge.

  Wili fjäskar.

Stannade till vid hinderbanan under cykelturen för att göra lite parkour.