Nu är inbrottslarmet installerat. Gjordes samtidigt som soffan kom. Det är tyst och effektivt. Reagerar på det mesta som rör sig utanför. Funkar bra både på dagen och kvällen.

Moj försökte ta självmord på väg ut men som tur var kom jag på henne.

Moj är lite skeptisk men verkar inse fördelarna med att bo i hus.

Igår var vi åter i Lule skärgård för att jaga burkar. Det var strålande sol och i stort sett vindstilla där vi var. Vi gick till Altappen, en ö ca 1 km att gå ut till.

Trollen fick vara lösa i långlina och tom Moj var glad. Hon sprang på som bara den.

Väl framme så satte vi oss och solade. Det var säkert mer än + 15 i solen. 

Men det var så klart kallt i snön så det gäller att utnyttja sin matte som sittunderlag.

Efter solandet gick vi en sväng på ön och hamnade i en fårhage. Där fanns roliga träd att träna lite med. 

Stod i valet och kvalet om jag skulle släppa dem eller ha dem i långlina på övningsfältet. Eftersom det har blivit kallare igen så är snön hård vilket betyder att trollen kan ta sig överallt utan problem. Valet föll på lina. Visade vara ett bra val. Direkt när de hoppade ur bilen började det sniffas. Till och med Moj sprang före så jag förstod att vi jagade nåt, frågan var bara vad? 

Tog ett bra tag innan jag såg spåren. Ren.

Svängde av in mot skogen. Hundarna protesterade lite. Tyckte matte var dum i huvudet, renarna hade ju gått åt andra hållet.

Men efter några minuter så tvärstannade Wili. Han hörde ledarrenens klocka. Där stod han och lyssnade, och lyssnade. Vi såg dem aldrig. Är tacksam över mitt linval.

 
  Statyn lyssnar på renklockan.

Fint väder. Sol och vindstilla. Fystimme. Då drog vi åter till Lule. Fick vänta en stund innan en spark dök upp men trägen vann. Husse tog skridskor och Wili, jag tog sparken och Moj. Tog en längre väg till Gråsjälören. På ön grillade vi innan vi sparkade vidare till en annan ö för att cacha. Då fick Moj åka spark i mattes knä. Nöjd var hon.

Sammanlagt blev det nog ca 6-7 km på isen. 

Grillpaus

Det är gott med korvgrillpinnar.

Det var inte så lätt att sparka och filma samtidigt...

 
  Moj glassar i knät.

Idag tog vi en sväng till Luleå. Tanken var att låna sparkar men de var utlånade så vi fick istället gå 1,5 km på isvägen till Gråsjälören. Jättehalt tyckte hundarna. Väl framme blev det våfflor till tvåbenta och korv till doggsen. Lite solande i lä innan vi begav oss till bilen igen.

Det var länge tveksamt till om jag kunde ställa upp igår eftersom jag haft magkrångel, men det hade ordnat upp sig till slut och vi kom iväg. Wili var anmäld eftersom detta är enda utställningen som jag hittat innan det är allvar i Pite i maj. Vi har tränat noll sen vi var i Kalix sist men han var mer än taggad på köttbullarna och hade verkligen inte glömt vad som ska göras i en ring. 

Domaren kom från södra Sverige och hon tyckte att han var "en kraftig bit". Dock så stod det i kritiken att han trots det hade elegans. Wili gjorde som han brukar på bordet, drog upp kulorna. Jag kunde nu tryggt säga att det finns papper på att dem är där. Domaren visste dessutom att basenji kunde denna konst och hon litade på mig så jag slapp visa intyget. 

I övrigt skötte han sig bra, möjligt att jag var lite ofokuserad. BIR och väntan på finalen. Mitt hopp i finalen var att den andra domaren skulle döma, då jag fick intrycket att domaren vi hade inte var något fan av basenjis. 

Arrangörerna jobbade på bra och finalen började redan kl 13. Vuxenfinalen var helt enormt stor. Dem var tvugna att dela oss i två bedömningar för att få plats med alla.

Wille skötte sig utmärkt under första bedömningen, trots att en pomerainien nosade honom konstant i rumpan. Nu var det båda domarna som dömde och han som vi inte hade i rasringen kollade inte ens på oss. Tråkigt, men trots det blev vi uttagna till den andra omgången och på väg ut ur ringen hörde jag någon i publiken säga "basenjin vinner". Kul att någon trodde på oss.

Nu var vi bara åtta- tio (tror jag) hundar kvar. Det var trångt och vi kunde knappt springa nåt. Vi blev inklämda mellan två hundar och fick knappt plats. Jag ursäktade mig till människan före men kunde verkligen inte flytta på oss. Något störde Wille och han ville inte ställa upp sig efter en stund. Normalt brukar han aldrig krångla, så jag vet inte vad det var för fel. Givetvis åkte vi ut och jag håller helt med om deras beslut. 

Nu vet jag att jag bör träna mer på bordet för att få honom att inte dra upp kulorna. Har två månader på mig.