Hundarna hade första parkett på fågelskådning. På väg hem hittade Uno en lagom stor pinne. Resten av dagen har vi varit i trädgården och solat, kollat VM och tränat. Uno har även fått upptäcka hur det känns att få en hink vatten över sig. Så går det när man inte lyssnar. Han lyckades också få ont i ena tassen en stund när han missbedömde dörröppningen. Han skrek och skrek men nu är det bra igen.

Torsdag = mätning och fotografering.

Idag är Uno 50,5 cm hög. Han har börjat fälla valppäls och vänster öra är nu nära att stå upp helt.

Uno brukar följa med in i duschen ibland. Trollen undrar vad sjutton han håller på med när han kommer ut och är alldeles blöt. Det måste åtgärdas tycker Moj men Uno håller inte riktigt med. Snart behöver hon stege för att utföra tvättningen.

Fortfarande så är det ganska hemskt att sitta fast i famnen.

Varför gå på stigen när man kan hoppa i blåbärsriset?

Igår gick Överkalix nat av stapeln. Jag var inställd på kallt och dåligt väder. Hade på mig linne, t-shirt, underställströja, kavaj, jacka, dubbla strumpbyxor. Visade sig istället vara sommarvärme och sol hela dagen. Wili var jätte laddad och glad. Det märktes redan när han gick ur bilen. Tyvärr var han enda basenjin anmäld. Jag trodde på VG, vet inte varför för han har nog aldrig fått det men känslan sa så. Domare var Agnes Kertes Ganami från Israel. Hon var väldigt noggrann och kräsen. Många hundar fick VG eller excellent utan ck. Hon räknade nästan tänderna på hundarna. 

Wili skötte sig som alltid utmärkt. Han charmade Agnes totalt när han ställde sig med framtassarna på bordet och ville upp. "He´s used to this" sa hon med ett stort leende. På bordet så pratade hon med Wili: "Your such a pretty pretty boy". Då förstod jag att det inte skulle bli VG. BIR med excellent och ck och troligtvis den bästa kritiken han fått. 

Good representitive of the breed, graceful, sporty, balanced, expressive head, wellset ears, exc bodyanatomy, flying movement, correct in coming and going.

I väntan på finalen gick vi en sväng på stan och köpte mat och solade. Pratade med Unos halvbror (samma pappa) Nipsu som ställdes i valpklass. Han var verkligen lik Uno i sättet och det var många pussar. Jag fick mitt öra rengjort...

Wili var lika laddad i finalen. Det var ett tjugotal hundar i grupp fem. Domare var Nils-Arne Törnlöv. Jag gissade att Wili var en av hans favoriter eftersom han tittade mycket på honom under förgranskningen.

Det var kul i finalringen för när jag sprang in så hörde jag många i publiken som sa: "Kolla basenjin!", "Basenjin vinner". Han visade sig verkligen från sin bästa sida och vi kunde verkligen inte gjort något bättre än vi gjorde. Vi blev utplockade bland de fyra bästa och sen ville domaren se oss fram och tillbaka innan han bestämde sig. 

Nils-Arne ville placera Wili på en tredjeplats. Ola som fotade vid domarbordet hörde hur flera domare sa "neeej" när Wili blev trea. Dom hade velat ha honom högre upp. Detta var Wilis andra grupplacering i Överkalix. Vi vann mat och en ergonomisk matskål som Uno får använda. 

Detta var helt klart en av de roligaste utställningarna jag varit på. Bra väder, glad och ambitiös hund, roligt sällskap och fina placeringar.

Drog med mig Ola med hundar på hundpromenaden som är varje lördag kl 12. Tänkte först bara ha Uno med men trollen fick följa. Var minst 15 hundar och de flesta av det mindre slaget. Uno brydde sig noll om att det fanns hundar före och efter. Jag tror aldrig han har sett så många förut. Han traskade på som vanligt. Efteråt fikade vi på hundcafet men då fick bara Moj vara med. Mest för att hon visste vad som väntade och ville INTE gå in i bilen. Alla som hade gått promenad fick välja hundgodis från en korg. Det var nån som var nöjd.

SmalNikki slappfikar med husse

Uno har lärt sig att det gäller att säga ifrån annars är det någon annan som tar benen. Första gången jag hört honom morra.

Nu är ordningen inte som den var för någon vecka sedan. Aldrig förr har Moj sett så liten ut. Även med ragg är hon minst. Och Wili är inte störst längre.

Besökte Degerberget. Har inte varit där sen i vintras. 

Gräsätarna

Kommer ni?

Trollen ville inte gå här först. Funderade på om det kunde vara björn i närheten. 

Går man brevid så får man godis!

Håljägarna. Wili har fått en kumpan i jakten på hålor.

Här gör han ett jättehopp ner på vägen. Landningen var mer en krasch. Han är verkligen totalt orädd. 

Varför gå på stigen när man kan hoppa i blåbärsriset?

Är det nån hemma?

Moja vägrade att sitta ner. Det var för kallt!! Hon skakade och frös. Snart dags för täcke åt madame. 

När vi kom hem så var det ännu mera bus.