Husse glömde visst äta upp sin frukost innan han försvann ut för att skotta. Va synd.

Vänta.

Varsågod.
Det var gott med korv och ostmacka hälsar Moj.

Nu har det kommit ca 50 cm snö. Tur att det var plogat på gångbanan.

Brevlådan.

Några cm staket.

Det har snöat i snart ett dygn och det kommer nog hålla på ett tag till. Det gör att staketet i trädgården har krympt. Troligtvis kommer det inte gå att släppa ut Uno där något mer nu. Han och Wili tog en bussväng i förmiddags och det kanske blev sista på ett tag.

Detta är allt annat än en önskvärd sits för Uno. Han vet att om han rör sig en mm så får han stryk. Han ville inget hellre än att gå därifrån men hon låg ju på benen. Till sist reste han sig och mycket riktigt så blev det ingen glad min hos moja.

Detta är Unos nya grepp som han börjat utöva på Wili. Han ställer sig över honom och biter i nacken. Dominans så det skriker om det. Wili bryr sig inte så mycket.

På förmiddagen gick vi på kända vägar när jag såg skoterspår och var tvungen att se vart vi skulle hamna. Två höll med om att det var kul med ny väg. En tyckte inte det var lika roligt för hon visste ju inte om det innebar en lång runda. Det var inte så enkelt att gå i spåren men vi kom hem till slut. 

Hittade en snöhög

Och ett hål.

Väl hemma så blev nog Uno chockad över att Wili ville ut och busa i trädgården. Dom sprang som dårar , nästan så jag trodde att Wili skulle dö av andnöd. 

 När dom kom in så blev det torkning av Moj och sen back on track slapp i soffan.

Uno var lite extra galen i morse eftersom han inte fick någon långlinepromenad igår. Tog därför ut honom på rastning. Gick ut på älven en sväng och sen in i skogen . Efter 50 minuter spårande, grävande och snöpulsande så hämtade vi trollen och fortsatte i 45 minuter till. Totalt onödigt tyckte Moj. Nu har Uno sovit hela dagen.

Årets första utställning är nu avklarad. Jag anmälde Wili i sista stund bara för att han tycker det är så roligt. Vi hade sällskap av mästerfotografen Ola. Utställningen var på travet och för en gångs skull så var det inte så trångt. Hade med buren för att testa om Uno kunde tänka sig att vara där tillsammans med Wili. Domare var Gunnar Norlin, samma som förra gången.

Först ut var Uno. Vi har inte direkt tränat sedan förra gången så jag kunde ha några krav. Han flyttade nåt ben under hanteringen men klart godkänt. Sprang bra trots avsaknaden av matta. Fokuserad på mig. Fick samma kritik som sist och jag var nöjd eftersom han gick omkring med öronen slickade bakåt innan han skulle in i ringen.

Innan det var Wilis tur så fick dom chilla i buren. Gick bra först men sen insåg Uno att detta inte var träning och då började han skälla ut mig. Då tröttnade Wili på honom och gjorde en Moja, dvs sa till honom snabbt och ordentligt. Sen var Uno tyst hela tiden och kunde slappna av utan problem.

Peptalk. 

Wili tyckte det var fruktansvärt kul att få vara med och han skulle bra in i ringen hela tiden. Skötte sig som alltid utmärkt. Försökte få honom att sakta ner i svängarna då det var halt men det var svårt att få honom att bromsa och givetvis halkade han till lite. Han fick bra kritik och ville nog stanna kvar i ringen hela dan om han fick.

I finalen jobbade båda domarna ihop. Uno var lite trött och ofokuserad i finalen. Han ville inte ha fram öronen utan skulle ha koll på allt runt om. Sprang bra. Blev uttagen i första gallringen men när de fyra placerade skulle tas ut så åkte vi ut.

Wili var nästan överlddad till finalen. Nu tog han det lite lugnare när han sprang. Vips så var det bara två kvar och Wille vann. Han blev helt exalterad över benet som han vann. Alltid lika roligt att ställa honom och se hur mycket han älskar det.

Att klä på hundarna är som att klä på dagisbarn. Först måste jag leta upp Moj och bära henne till dörren. Inte allt för sällan har hon gömt sig och vägrar komma fram. Väl vid dörren så ligger hon ner som en dö fisk och hjälper inte till det minsta.
Vid det här laget har de andra två fattat att vi ska ut så då är det Gå-ut-bus som utövas. Wili ligger under soffbordet och Uno skäller på honom. Försöker få tag i den hala ålen Wili som inte vill låta sig fångas. Bär honom till dörren. På med alla kläder. Passar så att inte någon socke plötsligt travar iväg. Nähä, det blev halsbandet som försvann.
En kvar. Uno tänker då inte stå still vid påklädning. När båda täckena är på så är vi i köket.
Bara jag kvar. Medan jag tar på mig så måste jag avstyra att Uno biter på Wili eller går iväg med honom i kopplet.
Ibland längtar jag till sommaren.

Idag gick vi på skoterspår till Kallsjöberget. Hundarna fick vara i långlina eftersom det var flera bilar parkerade vid vägen. Vi stötte på en gubbe som knappt kunde gå och som släppte sina två hundar medans han satt i bilen. Jag undrade om jag kunde passera och det skulle gå bra sa han. Då kom hans hundar fram och Wili var inte glad. Kan du ta bort dina hundar innan dom blir bitna undrade jag men fick till svar att dom är snälla. Det är dom säkert men det är inte mina. Det avskräckte inte utan han tyckte istället att jag skulle släppa lös dom . Nu vill jag inte att dina hundar ska bli bitna förklarade jag samtidigt som jag släpade med mig tre hundar för att ta oss därifrån. Han tyckte inte att det gjorde något om hans hundar blev bitna , så även där var vi oense.
När vi väl tog oss därifrån så fortsatte promenaden utan problem. Uno ville helst spåra i buskarna och hade inga problem att gå offroad.

Husse (som tur var) gick med hundarna. Uno hittade en sork i en snögrop. Han biter den men släpper när husse sa nej. Då springer den mot Moj som givetvis tar den och vägrar släppa. Mumsigt värre tydligen. Nu är hundarna sanerad från blod och tänderna är borstade och Moj är mätt.