Nu är diskmaskinen installerad och klar för att köras. Fördisken är helt utan konstiga medel och enligt den själv är den mycket effektiv och noggrann.

Idag hade LC norra en utbildning för funktionärer och piloter i Bredåker. Dem behövde hundar som kunde gå lopp och jag ställde upp med mina eftersom varken basenji eller PI är speciellt vanliga. Jag sa att basenjiloppet kommer bli väldigt ojämnt men det tyckte dom bara var bra.  I början av loppet var det ganska ok men sen när svängarna kom så lät Moja Wili göra jobbet. Han följde trasan fint medan hon skippade svängarna och mötte upp längre fram. Hon är inte dum den där Moj. I mål slet dom i varsin ända av trasan, verkligen bytes medvetna.

Uno var mer än taggad. Att värma upp var inga problem men att varva ner är svårare. Han sprang själv och skällde nästan hela loppet. Vid en sväng svängde han åt fel håll men annars gick det helt ok. 

 
  Nu är det trötta hundar här hemma.

Idag hade Vinthundsklubben utställning på travet. Första inomhus för säsongen och det var strålande sol. Uno gick tidigt och domare var Per Iversen från Norge. När jag tränade innan bedömningen så ville Uno inte alls vara med. Flyttade jag ett framben flyttade han ett bakben osv. Han fick något i örat och det stod rakt ut. Springa kunde han men ville hellre gå i lera och rulla sig i bajs. Min taktik fick bli att pilla så lite som möjligt med honom i ringen.

Per började med att säga att det var roligt att se en pi då det inte finns så många idag. Han sa att förr fanns det en hel del i Sverige. Sen kollade han igenom hunden och vi fick springa. Uno stod still vid hanteringen och jag fick typ släpa runt honom i ringen. Däremot ställde han upp sig bra för bedömning och han stod faktiskt stilla vilket jag inte trodde.

Resultatet blev BIR med hans 7e cert. Efter bedömningen ville domaren veta vart han kom ifrån och han sa att Uno är mycket rastypisk. Han kan få bredda sig lite fram men han poängterade noga att rasen inte ska ha något djup så som andra raser. Sen påpekade han också om bröstkorgen som absolut inte få gå ner till armbågen, vilket det inte gör på Uno. Per var noga med öronen och uttrycket. En mycket trevlig och kunnig domare.

I väntan på final åkte vi hem och vilade och gick en sväng.

Tillbaka på plats så stod vi och väntade på finalen och Uno stod nästan still utan att protestera. Trött och loj. Jag gjorde mitt bästa för att väcka honom och köttbullarna var åtråvärda.

I finalen var det den andra domaren som dömde, Martha Heine från Tyskland. Uno skötte sig riktigt bra och nu fick jag flytta ben och han hade full koll på köttbullarna. Trots det så åkte vi ut men jag är mer nöjd med hunden i finalen än i rasbedömningen.

En helt vanlig onsdag i Unos liv innefattar:

  Morgonfnattet.

Kontroll av vattenpölsdjupet.

  Unos gräv och rotavdrag.

Soffhänget.

  Blåbärsplockning.

Bensmaskande.

Här kommer några fler bilder från lördagen.

I väntan på start. Lägg märke till det fasta greppet i halsbandet...

Jämn start.

Jämnt även här.

Wilis vurpa.

Och därefter lite pill med munkorgen.

På eftermiddagen blev det inga bilder pga regnet.

Innan vi lämnade Umeå så tog vi en runda i Kulturparken. Över 40 olika konstverk och det jobbigaste var att man inte fick kissa på dom . Eftersom det var konstverk så kanske man inte fick greja för mycket med dom men lite parkour kan väl ändå inte skada tyckte matte. Uno var allt annat än trött efter gårdagen men efter en timme hade han lugnat sig något.

Moj konstaterade att det utmärkt att dricka ur konstverken.

Denna döpte jag om till "Uno har bajsat i skogen."

Dagen inleddes med sol och licenslopp. Det var Unos första licenslopp och han var laddad till 1000. Han fick springa ihop med en galgotik som var en dag yngre än han själv. Detta var också hennes första lopp. I starten hade han full koll på tiken men väl iväg några meter så insåg han vad det handlade om. Banan var ca 850 m och loppet såg fint ut och hundarna var jämna. Godkända båda två.

Sen började tävlingen. 6 basenjis startade. Wili sprang ihop med Piluren och matte hade inga höga förväntningar på gammelgubben. Loppet såg jämnt och fint ut men plötsligt stod wili på öronen och gjorde en kullerbytta. Han var snabbt upp igen och var ikapp direkt. Efteråt grejade han med mynkorgen en aning och jag trodde att den åkt på sned i fallet men den satt som den skulle. Hunden var fräsch efter loppet och det var det viktigaste. 150 p fick han. Det var ändå ganska jämnt första rundan men eftersom en hund blev diskad så fick wili springa själv i andra loppet.

Fotograf är Irene Holmlund.

Efter lunch var det dags för licenslopp igen och Uno skulle springa ihop med samma hund. När det var deras tur dog batteriet i maskinen och arrangörerna fick åka och köpa ett nytt. Det hade även börjat regna men Uno var återigen på hugget. Banan var nu åt andra hållet och denna gång sprang han ännu lite bättre och blev godkänd. Nu krävs bara ett till licenslopp efter att han fyllt 18 månader för att också Uno ska få tävla. 

Wilis andra lopp såg fint ut utan vurpor eller krångel. Dock så var han väldigt trött och det märktes att han inte hade någon annan hund som drog igång honom lite extra.
Det visade sig att han fick bättre poäng denna gång och slutade på 4e plats med 309 p.

Wili ville inte lämna 4e platsen och jag fick dra honom därifrån.

Efter tävlingen åkte vi till Umeå för att sova över. Det är inga jättelivade hundar som har intagit hotellrummet.

Ikväll checkade vi in på First hotell i Härnösand. Det har varit flertalet provliggande av sovplatser.

Nu ser det ut som att den enda plats som är över till mig är buren. God natt...