När man besökt en eldplats lite för närgånget så hamnar man lätt i diskhon.

(Den där näsan ska visst alltid vara med på bild)

Nu när Moj löper så vill Uno vara fin. Han beställde en fluga och se så bra den passar.

Jag har passat på att pimpa täckena med reflexer. Inte så snyggt men väldigt bra.

Onöjd vovve får inte sova i sängen. Det har typ aldrig hänt förut men denna löpgång satte matte stopp för blod i sängen.
Än så länge sköter sig grabbarna någorlunda. Wili är stressad pga löpet och hans mage har pajat. Uno är relativt lugn men jag tror att det kommer ändras till höglöpet...

Idag kom Unos fleecetäcke som jag beställt av Eve´s hunddesign. Jag upplever att Uno fryser mer i år än förra året. Han behövde ett täcke som är enkelt att ta på och av, utan krage och magplatta. Täcket är specialsytt till honom. Tyvärr blev det lite stort men det måste berott på mätaren (alltså jag). 

Idag fick jag en idé om att träna lite shaping varje dag. Post-it lappar inhandlades och träningen började. Det bjöds på alla sorters konster men duttningen gick också bra. Uno var lite trög i början men i slutet duttade han utan problem. Jag flyttade lappen till olika ställen under tiden som han fick godis och det var en baggis. Wili var överivrig som vanligt men kan redan dutten så nästa gång höjer jag svårigheten. Han var också den som satt och väntade på sin tur medans Moj fuskade och tyckte att nu var det allt hennes tur att dutta. Dom fick dutta på marken och på olika höjder på väggen. 

Igår var det vindstilla och dimman låg som ett lock över stan. Militären sköt granater så att hela huset skakade. Vad passar då bättre än lite viltspår med gratis skotträning? Uppe på berget fanns ingen dimma men varje frostlöv som föll till marken lät som björnsteg i mina öron. Det hejdade mig inte utan alla fick varsitt spår. 

Wili har utvecklats enormt i år. Från att gå och leta i träden och vara vilse i skogen så spårar han riktigt fint nu. Han är inte hunden som går med näsan i backen så när det är vindstilla har han inga problem att följa spåret. Blåser det däremot har han svårare att hitta rätt. Igår gick han 350 m på 5 min och var dessutom riktigt taggad på klöven, vilket han inte alltid är.

Moja slarvade en del men som vanligt gick hon klockrent i slutet. Hon fick inga större svårigheter mer än att terrängen var väldigt varierande med stenblock, nedfallna träd och myrmark.

Uno gick vilse redan på första sträckan. Han satte av med sådan övertygelse att jag litade på honom. Sen fick han gå tills det dök upp en snitsel och då spårade vi tillbaka till början och startade om. Han kom igång på slutet men hade lite svårigheter ibland. Av detta lärde jag mig att räkna antal snitslar så att jag med säkerhet vet att vi gått hela spåret. 

Vi har sedan en tid tillbaka börjat med en ny kvällsrutin. Efter sista rundan får dom varsin godis /kex. Det är för att moj inte ska sova med tom mage och vakna tidigt för att kräkas. Ingen av dom verkar klaga och det tog bara någon dag innan rutinen hade förankrats. Nu går det inte att glömma bort att ge dom för moj sitter alltid och väntar i soffan eller hallen.