Medan jag klädde på Moja i hallen så passade pojkarna på att busa i soffan. Dom var så tysta att jag inte märkte något förrän jag skulle leta reda på Wili. Detta är första gången som dom busar på riktigt sedan bråken i somras. Det har märkts en tid att stämningen är annorlunda. Wili har varit sig själv och är avslappnad, glad och busig. Det verkar som att han har accepterat Unos storlek och Uno är säkert inte i trotsåldern mer. Jag litar på dom inne och behöver inte passa dom hela tiden. Det händer fortfarande att dom stirrar på varandra men det är sällsynt och jag bryter direkt.

Wili vill gärna vara med och busa om jag busar med Uno i sängen. Igår busade vi alla tre men dom fick bara busa med mig. När vi är ute vill dom gärna busa men eftersom Uno inte ska hoppa omkring så måste jag bryta direkt.

Jag tror att vår semester i södra Sverige gjorde att dom kom varandra närmre och kunde släppa på sina gränser. Där fanns inget "hemma", inget revir som skulle vaktas osv. Nu när vi kommit hem sitter det kvar. Dom kan tom sova alla tre i vår säng på natten, något som var absolut otänkbart förut. 

Jag är fortfarande uppmärksam på deras sinnesstämning mot varandra och jag vet att om det händer något så går det fort men dessa framsteg är en stor steg på väg. Jag hoppas och tror att dom i framtiden kommer att kunna leka lösa ute men det är nog några år framöver.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För ett tag sedan vann jag en Dogbox. Boxen kom idag. Den innehöll godis, dentalstix, bajspåsar, paté, tre leksaker och två ben. Benen var snabbt uppätna av Moj och Wili. ...

Hur mår Wili kanske någon undrar?   Jag uppfattar det som att han mår ganska bra nu när han äter smärtstillande. Det har han gjort i 40 dagar nu. Första gången jag var hos veterinären för att få det utskrivet så undrade hon om hon skulle skriva u...

Igår var vi på Kanis för sista släppet för i år. Det var ett tag sedan vi var där eftersom sommaren spenderades i söder. Moja har inte sprungit alls i år. Jag hade med mig släpphjälp (husse) för att kunna ta bilder. Jag ville ha bilder på Wilis allra...

Idag var det dags för årets sista LC, denna gång på hemmaplan. Uno var taggad som vanligt och han visste precis vad vi skulle göra där eftersom det var på samma ställe som förra året. Tyvärr var han själv så det blev mer som en träning.  Banan var ...

Nu är jaktsäsongen inledd i Norrbotten. Detta har Uno tagit till sig. Han är ju trots allt jakthund säger han. Vi gick på gångvägen helt lugnt när Uno gjorde ett jakthopp, så som han gör när han hör något. Ingen av oss andra fyra hörde eller såg n...