Det var finväder idag så vi åkte till Storklinten för att promenera och fika. Vi gick runt en sjö och sen fikade vi vid en annan sjö. Uno plumsade några gånger men han var inte still en sekund så han frös inte.

Vi började på en väg.

Sen blev det skogsstig.

Och efter ett tag spång.

Det dög inte att dricka ur sjön utan Moj hittade en liten grop i mossan som fungerade som vattenhål.

Medans vi fikade och tog det lugnt så var det en som grejade och fejade konstant. Han var ganska trött efter två timmars skogshålligång.

Jag satte upp lite olika hinder och efter en uppvärmningsrunda blev det träningsdags. Moja var först ut och som vanligt klarade hon allt med bravur.

Kroppskontroll.

Hopp genom skräp.

Krypa under stolar.

Sen tog Wili över. Ivrig var bara förnamnet så han fick vänta framför varje hinder.

Hejarklacken.

Uno hade lite svårt med kroppskontrollen och hoppade jättestort för att vara på den säkra sidan.

I söndags var det LC i Bjurholm. Uno och Wili var anmälda. Det var perfekt raceväder med mulet, uppehåll och lagom varmt. Fältet var kuperat och ganska långsmalt. 

Pga Unos långa kortisonbehandling, öroninflammation och benhinneinflammation så hade träningen varit lidande. Det är inte förrän de senaste veckorna som jag kunnat trappa upp träningen igen och därför var jag inte helt säker på att han skulle palla två lopp. Han var då verkligen på hugget och jag hade svårt att hålla honom när trasan flög förbi, inte alls som sist i Hedemora när han stod lite lojt och kollade på. 

Uno sprang ihop med Zoya. Vid starten så lyckades Uno nästan smita men som tur var fick jag ett ordentligt nacktag och fick även hjälp av starten att få tillbaka honom på plats. Han blev skrämd av den bryska behandlingen och satte sig ner men jag fick upp honom på benen just innan starten gick. Trots det som precis hänt så gick starten bra. Uno startade längst mot fältet och han började gena nästan direkt. Tydligen hade nästan alla hundar som startat längst mot fältet genat. Dom förstod att banan kommer inte gå ut på vägen utan fortsätta in mot fältet, lite för smarta med andra ord. Han gjorde likadant vid målet som också låg vid vägen och det var många hundar som gjorde så. Jag var mest glad över att han orkade ta sig i mål och inte var skadad. 

Här syns det tydligt att han är på väg in mot fältet.

Självklart blev det inga höga poäng för det loppet, 149. Uno låg mer än 30 p efter syrran.

Det var 6 basenjis med, Wili och 4 tikar. Wili var laddad för att springa men jag trodde att han skulle komma på andra tankar efter att ha sprungit den jobbiga banan. Början av banan såg väldigt bra ut men plötsligt stannade linan i ett parti som man inte såg från starten. Nej, nej, nej tänkte jag. Inte samma som förra gången...

Det visade sig vara ett linbrott och jag sprang allt vad jag kunde för att ta honom innan han började fundera på att ta av sig munkorgen. När jag kom fram så stod båda hundarna vid sitt byte och hade fullt upp med att döda trasan. Jag bar Wili under tiden som linan fixades. Det hade så klart varit bättre om han hade kunnat gå omkring men på banan måste dom ha munkorgen på och då visste jag att han skulle börja krångla med den. Efter en stund blev det omstart och sen var det bara en backe upp mot målet. Jag sprang som en dåre för att ta emot honom i målet. 

I väntan på omstart.

Wili var väldigt fräsch efter rundan och inte alls trött som jag hade befarat. Han fick 163 p.

I pausen blev det återhämtning med energirik mat, back on track täcken, stretching, vätskeersättning och vila. Moja fick lite egentid och hade full koll på banan som gick förbi framför bilen.

Inför lopp två så verkade Uno lite trött under uppvärmningen. Tröttheten försvann när han såg trasan. Nu var banan vänd och Uno startade längst mot vägen. Han var lite skeptisk innan starten pga vad som hände förra gången men kom iväg i ett hopp. Denna gången genade han inte första sträckan men genade rejält mot slutet och fick vända tillbaka när trasan stannade.

Full koll på trasan som inte alls fortsatte in mot fältet som han trodde utan istället stannade.

Hundarna var rejält trötta i avvärmningen men Uno hade klarat loppen bra och var i bättre form än jag trodde. Nu återstår det att träna av med ovanan att gena... För lopp två fick Uno 154 p och slutade på 303 p och en andra plats i sitt första LC prov. Syrran hade han inte en chans att slå.

Wili var verkligen laddad inför andra loppet. Det märktes så tydligt att han mådde jättebra och han skulle inte lämna startområdet under uppvärmningen.

Jag fick locka och ibland dra med honom, ett gott tecken för att Wili älskar det han gör. Vissa gånger har han gjort tvärtom och inte velat gå ut på fältet men det verkar som hans leder mår mycket bättre av det nya fodret och tillskotten som han äter.

I lopp två fick Wili springa med samma hund som lopp 1. Det var ett jämnt lopp hela vägen och det jag såg så tyckte jag han sprang väldigt bra. Han var inte alls så trött som jag hade trott utan hade bra fart i mål. Tyvärr höll inte domarna med mig utan han fick sämre poäng än lopp 1. Totalt 306 p och en femteplats.

Hundarna hade verkligen roligt denna dag och Uno var lika taggad varje gång trasan åkte förbi trots att han sprungit två lopp. Wili var inte speciellt trött efter sitt andra lopp och det var inga problem att gå av honom.

Efter prisutdelningen åt vi pizza innan vi körde 4 timmar hem.

Igår var det en återhämtningsdag med bot täckena på och jag trodde att hundarna skulle vara trötta. De som var tröttast var jag och Moja... Wili och Uno var oförskämt fräscha. Inga stelheter eller andra skavanker. Uno var dessutom dryg hela dagen. Han måste ha sovit fruktansvärt bra den natten för han hade energi i överflöd. Det var bus och upptåg hela dagen och någon återhämtning ville han inte ha. 

Nu laddar vi inför sista LCn som kommer hållas i Boden.

I fredags åkte vi ner till Ume. Sov över hos kompisar och på lördagen var det dags för svvk utställning i Bjurholm. Detta år var det på en ny plats. Uno hade sovit dåligt eftersom han var missnöjd över att han inte fick sova i vår säng och därför protesterat över det under natten. Med andra ord så var han ganska trött på lördagsmorgonen. Jag har tränat väldigt lite med honom sedan förra utställningen som var i Vårgårda och där han var jätterädd i ringen, därför hade jag ingen aning hur han skulle reagera denna gång. Ett stort plus var att han för första gången på 1,5 månad skulle få äta något annat (köttbullar) än sitt allergifoder. 

Vädret var inte på topp på morgonen och därför sköts starten upp 30 min för att det förhoppningsvis skulle sluta regna. Vi satte upp tältet och lagom till start så lugnade regnet ner sig. PI gick bland de första och det var två anmälda, Uno och hans halvsyster Zoya. Domare var Katrin Raie. 

Det visade sig att min taktik att låta Uno vila från utställning hade varit bra. Han stod blickstilla vid hanteringen och domaren var framme flera gånger för att inspektera honom. När hon skulle kolla tänderna så hjälpte Uno till och lyfte själv upp tandköttet, något som domaren skrattade åt. Hon noterade hans köttbullsfokus och sa att hon inte skulle ta hans mat. 

Att Uno var trött märktes på att jag fick släpa runt honom i rörelse samt att han flyttade runt benen i stående. Tröttheten kunde jag inte göra så mycket åt men var ändå väldigt nöjd över att han återigen var trygg och stabil i ringen. Uno fick excellent, väldigt bra kritik men inget ck pga att domaren ansåg honom vara för trång i rörelse fram och bakifrån. 

Äntligen köttbullar!!

Dagens vinnare var storasyster som blev BIR och sedan även BIS3a! Plötsligt var den 11 timmar långa resan värd det och jag hoppas att dom kommer även nästa år.

Efter bedömningen åkte vi på en cachingrunda. Vi besökte "Gevaliabron" där vi varit en gång förut. I en av broarna finns en cach. Ingången sitter ca 2,5 m upp på ena pelaren och Erik övertalade mig om att titta in i bron. Det resulterade i en trasig mobil som låg i bröstfickan på jackan. Det spräcktes när jag la mig på den för att kravla mig ner från öppningen.

Efter det så åkte vi upp på ett berg, förbi en älg och hamnade vid ett stenbrott. Därifrån gick vi till en grillstuga i skogen. Uno lyckades hitta en halvgrillad falukorv och vi fick bända upp hans mun med pinnar för att pilla ut korvbiten. Det var ingen glad hund som fick se sig besegrad. Uno hade redan ätit en korvbit den dagen som han hittade på utställningsplatsen och jag ville minimera risken för ett allergianfall.

Sen åkte vi tillbaka till utställningen för att titta på finalerna. Då hade Uno vaknat till och vi passade på att tränade lite hopp och lek i ringen. Även Wili och Moja fick träna. Dock så blev det inget finaltittande eftersom jag behövde vila så vi åkte till Ume innan finalerna började.

Idag har vi befunnit oss i Överkalix. Det har varit 10 grader, nästan regn och blåst kallt. Inte riktigt basenjiväder med andra ord. Tur att Wili har vinterpäls...

Basenjis gick som ras nr 2 och det började kl 09. 2 anmälda i championklass, Wili och Catch från Norge. Vi tränade lite innan och Wili godkände ringen. Domare var Paula Heikkinen-Lehkonen från Finland. 

Bedömningen började med att Wili var för ivrig i rörelse. Jag ställde upp honom på bordet direkt efter att Catch gått ner och efter en stund så reagerade Wili på något bakom honom. Han blev skrämd och skulle bara kolla bakåt vilket resulterade i att jag i sista stund fick vända honom om. Sen var han störd hela bedömningen. Fram och tillbaka var svårt och i ställandet hade han öronen bakåt och tittade även bakåt några gånger. Jag satte mig ner för att försöka få kontakt med honom med det hjälpte inte. Wili har aldrig reagerat så här förut och när inte ens köttbullar hjälper för att få kontakt, då är han rädd. Tur iaf att han behöll svansen uppe och kämpade för att våga stå kvar. 

Ställde honom åt det vanliga hållet först men fick byta.

Det är inte helt lätt att plötsligt göra sakerna åt fel håll.

Har fullt fokus bakåt.

Kritiken var ok. Domaren tyckte att han var dåligt musklad bak. Det har jag tyckt hela hans liv men har accepterat att han är typen som inte är en biff. Han har muskler och han är jämnt musklad men jag antar att hans små kulor inte ger så mycket testosteron och därför ser han ut som han gör. Jag är mest förvånad över att det inte stod något om hans päls. Han håller på att fälla för fullt och ser verkligen skabbig ut. 

Wili vann klassen med excellent men inget ck. Jag är nöjd över det och hade förväntat mig ett vg.

Efter bedömningen åkte hundarna på utflykt. Jag stannade kvar och visade Unos halvsyster Shira. Domare var Zeferino Jose Silva från Portugal. Shira skötte sig mycket bra och blev BIR med cert. Alltid kul att få äran att ställa någon annans hund.

I väntan på finalen var vi iväg och åt, packade ihop grejer och snackade hund. Jag tog med mig Uno efter lunch och vi gjorde hopp och lek i ringen. Han kunde slappna av idag och lekte massor. Inga krav, bara bus. Han fick även träffa snälla hundar och socialisera sig utan att bli trängd eller skrämd. Unos "träning" var nog det bästa med dagen. Mellan "jobben" i ringarna hade jag vinterjacka, vantar, strumpebyxor och tjocka knästrumpor. Det var inte jättekul att ta av sig och ta på sig genomblöta skor men så länge det inte regna så var jag nöjd.

I finalen var det basenjidomaren som dömde grupp 5. Hon kollade knappt på Shira så jag förstod att hon skulle åka ut direkt. Shira var jätteduktig, sprang mycket bra och var inte speciellt störd av andra hundar. Hon ratade några av mina köttbullar så jag fick plocka upp dom innan vi gick ur ringen.

Nu har vi värmt upp oss och hoppas på lite varmare väder nästa helg.

Nu börjar det bli dags att sätta på värmen inomhus. Moja gissade vädret i morse och hon hade rätt.

Efter turen fick vi bädda ner oss i väntan på att värmen skulle infinna sig.

Nu ikväll är det fint väder igen. Wili har fått duscha och nu är det hans tur att få hjälp med värmen.

Unos öroninflammation har kommit tillbaka. Han verkar inte ha lika ont av den denna gång men jag bokade tid hos veterinären för en koll. Örat är rött och det är mycket vax.

I eftermiddag var vi där. Veterinären tog ett prov och det var fortfarande ingen svamp eller bakterier utan bara vax. Sen kollade hon ner i örat och örongången var fin och utan vax. Det var bra tvättat sa hon. Det är alltså ytterörat som är drabbat. Jag ska fortsätta rengöra med Ottoclean vid behov och sen droppa kortison för att hålla örongången öppen.
Uno skötte sig ypperligt. Ingen protest vid örongranskningen och när vi väntade på provet så somnade han.

Om inflammationen inte ger sig får det bli kortisontabletter igen men förhoppningsvis slipper vi det.