Jag gjorde ett försök att ta några höstbilder. Moja tyckte att det blåste för mycket och stannade inne. Wili poserade lite halvhjärtat. Det var ingen större hit att ha löv i svansen.

Jag chansade lite med Uno och släppte lös honom. Det gick bra en stund men sen ville han på andra äventyr.

Fotograferingen var mest för att få ett tillfälle att träna lite. Uno fick hoppa på beställning och även fånga godis i luften. Det blev inte så bra kort men det blev en trött hund.

Längst tunga vinner.

Idag är det hundensdag och då var det tipspromenad vid hundaffären. Det var ett gäng som ställde upp. 10 frågor och vid varje fråga fick mina hundar göra något för att få godis.

Uno tyckte det var sådär kul med godis men leka var roligare.

Efter promenaden var vi inne i godisaffären och köpte godis. Uno hittade en look a like men den fick bo kvar.

Det var även invägning och Uno slog nytt rekord, 27,8 kg. Han äter numera som en häst och jag passar på att göda upp honom inför löpet. De andra två hade sina vanliga vikter.

Moja är halt på vänster fram. Hon började gå lite orent i förrgår och igår haltade hon rejält. Det blev vilodag i soffan med korta promenader. Hon klagade inte.
Idag var hon eventuellt lite bättre. Fortfarande ganska rejält halt när vi gick hemifrån. Det var fruktansvärt synd om henne och hon behövde nästan amputera benet eller iallafall bli buren. Sen när vi vände hem igen då glömde hon visst av att det gjorde ont...
Jag ville inte att hon bara skulle ligga hemma hela dagen idag också så jag lastade i henne i cykelkorgen. Äntligen sa Moja! Detta har hon väntat på sedan hon var liten och fick åka cykel.

Grabbarna tyckte det var lite konstigt att hon satt där men när dom insåg att hon skulle följa med så var det inga problem. Vi cyklade till stan och promenerade runt på Kvarnängen. Hux flux så var Moj inte halt längre.
Uno fick nya kompisar och det dök upp fler hela tiden.

Vi passerade genom kyrkbyn och dom undrade om vi inte kunde gå in.

Sen blev det godissök i en björk.

Till slut satte jag mig på en bänk och körde lite kontaktövningar. Uno var hyfsat okontaktbar då han hellre kollade in hundekipaget som tränade lydnad bredvid oss.

Efter 45 min på Kvarnängen så cyklade vi hemåt igen. Jag fick beröm av en tant som tyckte att jag var duktig på att cykla med alla tre hundarna. 2 timmar var vi hemifrån och 9 km cyklande blev det. Moja önskar sig fler dagar med utflykter och godis.

Idag var det LC prov på hemmaplan. Det var dimmigt värre på morgonen.

Men när kl var 10 så lättade dimman och vi satte igång.

Det var 4 basenjis med, Wili och tre tikar. Banan var platt men med en del knixiga svängar. För att ta sig från uppropet till starten gick man en stig genom ett buskage. Det gjorde att man tyvärr inte såg mycket av banan när man stod och väntade. Annars syntes hela banan från bilen. 

I det första basenjiloppet stannade hundarna mitt i banan men kom igång igen. Det medförde att den ena tiken inte fick springa lopp 2. Wili sprang ett väldigt fint lopp. Han följde trasan klockrent men blev trött efter drygt halva banan men kämpade på bra ända in i mål. Hans springpartner blev också trött så han var inte ensam. Det blev inga bilder eftersom Unos lopp var strax efter och därför stod han bakom buskaget och väntade.

Så här slutade första rundan.

Det var 3 pi med, Uno och två tikar från Finland. Lottningen gjorde att han fick springa ensam. Det brukar inte vara så bra poängmässigt men jag tyckte ändå att det var bra eftersom han nu skulle få springa utan att behöva bry sig om någon annan hund. Kanske skulle han gena mindre då. Det visade sig stämma bra. Uno gjorde ett fint första lopp och följde trasan bra. Poängen blev som de brukar när dom springer solo men jag var väldigt nöjd över hunden.

När jag gick av dom tog vi bron över till andra sidan älven och där fick dom dricka.

Sen blev det mat och vätskeersättning. Båda hundarna var fräsha och fick vila med sina BOT täcken. Nu var det hejarklacken som istället fick uppmärksamhet. Hon njöt av den varma solen.

Plötsligt när vi satt och softade så red en tjej förbi. Hon fortsatte in på banan och red omkring bland vajrar och trissor. Jag visslade och ropade att hon var på en hundtävling. Oj,oj sa hon och insåg att det kanske inte var så smart. Jag visade henne en säker väg ut på nästa fält.

Till lopp två var banan vänd. Det var stört omöjligt att värma Wili som vägrade gå från banan. Han skulle ju springa! Wili hade nu fått byta springpartner. Även detta lopp sprang han noga men med lite stumma ben på slutet. Det var med lite vemod jag sprang och tog emot honom i målet. Nu var hans LCkarriär över då han fyller 8 år i november. Vilken avslutning han har gjort, inte direkt resultatmässigt men gjädjemässigt. Han har verkligen mått bra i år och det märks. 

Sen var det Unos tur. Han fick springa ännu ett sololopp eftersom han hade sämst poäng. Denna gång genade han lite mer och kom nästan före trasan på ett ställe. Då ökade piloten farten och så gjorde även Uno. Det blev en väldigt snabb sväng för trasan och Uno hade inte en chans att stanna upp farten för att svänga kvickt men han hade iaf ögonen på luren och tappade den inte. Han gjorde även en liten volt åt andra hållet i en sväng. Däremot så var han grymt taggad i mål. Trasan skulle verkligen inte överleva. 

Det blev en del väntan innan prisutdelningen. Uno tyckte inte han hade sprungit klart och hade gärna tagit ett varv till. 

Wili avslutade fem års LCspringande med att hamna överst på pallen med inoff cert! 2a blev Emerald. Endast två placeringar då den ena basenjin inte ville springa själv i lopp 2.

Uno blev trea med inte fullt så dåliga poäng i lopp 2 som jag befarat. De två tikarna fick även domarens hederspris "ni gjorde min dag" och jag förstår det för dom sprang fantastiskt fint ihop.

Det var ganska skönt att bara ha 20 min resväg hem. Packade upp Unos priser och det visade sig innehålla 11 (!) reflexer. Någon tycker nog att det är mörkt i Norrbotten...

Nu är vår LC säsong slut. Unos första och Wilis sista. Inga skador,än så länge. Wili är ett cert ifrån inoff champion och det är där han slutar. Nu satsar han på att ranta runt i ringen som veteran. Det kommer kännas tomt att för första gången på 9 år inte ha en basenji på fältet...

Jag tror att Uno behöver mogna mer i psyket för att kunna springa bra ihop med andra hundar. Mer träning behövs också. Han får tänka på saken över vintern. I januari i år dömde veterinären ut honom som LC hund men han har bevisat motsatsen och har inte visat några som helst problem med bakknän eller rygg. Peppar,peppar...

Det började med att Moja och Wili tävlade om de första solstrålarna.

Och det slutade med en hög av hundar.

Idag fick Uno post. Det var en kanin som han vunnit. Han blev så glad att han inte hann vänta på att få testa den.

Kaninen är snart död men den fick iallafall skutta omkring lite i trädgården innan.

Här kommer ytterligare några bilder från helgen.

Detta är renflocken som vi träffade på första dagen. Dom var inte speciellt stressade över vårt besök.

Uno och husse kollar in flocken. Bakom dom en bit från vänster kom den stora renen traskande.

Han gick hela vägen med öppen mun och kanske tyckte han det var lika jobbigt som jag tyckte det var att gå uppför berget. 

Så här reagerade Uno på renarna.

Och så här sa han om bilarna som i hans ögon var kaniner.

På lördan sa vi hej till Akka, om än på lite håll. Det var några år sedan vi träffades senast.

Uno var något trött på lördagseftermiddagen. Det var jobbigt att hålla ögonen öppna...