Idag har Uno fått lära känna en ny flock. Tanken med det hela är att han ska få bättre självförtroende och tycka att det är kul med andra hundar. Som det varit en tid så har Uno varit ganska osäker med nya hundmöten, vilket även har påverkat honom på utställnngar och LC. Han har blivit påhoppad några gånger och det har satt sina spår. Jag fick kontakt med Linnea som bor 2 mil från Boden. Hon har 6 hundar hemma och alla (tror jag) är spanjorer, alltså adopterade genom Jahira dog project. Linnea själv har ett företag som heter Dogs of hope som rehabiliterar hundar. 

Vi började med att ta en promenad med fem av hundarna + Uno. Därefter fick Uno och podencon Ida bekanta sig med varandra. Ida är döv och kan vara lite skygg mot människor men det var inget som märktes idag. Dom blev kompisar direkt och Uno vågade leka med henne.

Efter ett tag släpptes Doris ut. Hon är en äldre tik som håller ordning på ungdomarna och som helst ängnar sig åt sin kong. Uno hade stor respekt för henne och höll sig på sin kant.

Därefter kom Lewis ut. Han är ett kastrerat yrväder som är jämngammal med Uno. Uno tyckte att han skällde lite väl mycket ibland men efter en stund så vågade Uno följa efter när Ida och Lewis sprang. 

Sist ut blev Lars. Lars blev Unos stora (lilla...) idol. Uno var helt fascinerad av denna lilla hund och följde honom hack i häl. Ibland tröttnade Lars och sa ifrån men snart var hans extrasvans tillbaka.

Det var fantastiskt att se Uno tillsammans med så många hundar. I början ville han ha koll på alla andra hundarna och blev lite reserverad men det släppte när han upptäckte idolLars. 

Den Uno inte fick träffa idag var Alfons. Han är en superstilig schäfer som ser lite ut som en björn.

Vi gick in en sväng för att dricka kaffe och då var Ida, Lewis, Lars och Uno med oss. Inga problem inne heller.

Efter 3 timmar begav vi oss hemåt och jag blev ordentligt insniffad av trollen när jag kom hem.

Idag var det genrep inför Stockholm. Uno fick också vara med och träna. Vi började med att vila. Uno tyckte att det var skönt att komma hemifrån och inte behöva hålla koll på Moja så han sov gott i buren.

Wili vilade i soffan ett tag men han var inte lika trött som Uno.

Efter vilan var Uno jätte glad och busig. Det var längesen han var så här avslappnad på en utställning.

Efter flera timmar så var det till slut vår tur. Uno skötte sig över all förväntan och stod still vid hanteringen utan att bry sig. Jag har inte tränat något och det verkar vara det bästa. Även ställande framför bordet gick riktigt bra. Jag fick fram uttrycket trots att det var skällande hundar bakom honom. Gjorde också lite friställande i slutet.

Wili skötte sig ett snäpp bättre än förra gången. Han hade fin fokus hela tiden.
Direkt efter hans bedömning var det BIS och han vann.

Sen var det vuxenBIS. Uno var trött och flyttade omkring på benen i början. Han var inte så brydd om hundarna bakom trots att det var trångt. När domaren plockat ut 4 hundar och vi var kvar, då ställde han sig i balans och dessutom med fint uttryck. Jag är väldigt nöjd över hans insats som dessutom resulterade i BIS4a.

Hemma hade husse tvättat allt som luktat löp och även Moj fick duscha. Nu fattas bara att två stycken ska inse att löpet är över.

Moj är alldeles strax i höglöp. Jag tog med mig pojkarna till träning i Lule så att dom skulle få tänka på något annat. Det första som hände var att en löptik parkerade bredvid oss så vi fick byta plats... Det var första gången som jag hade med mig båda två. Uno var väldigt frånvarande och hade svårt att fokusera på att träna. Han fick mest glo på andra hundar och träna lite ibland när han själv bad om det. Wili var mer kontaktbar och tränade massor på allt möjligt. Vi kom först och gick sist. 

Utslagen hund.

Tur att någon ville träna.

Ibland så vaknade han till.

  Wili filade lite på sin nya sport.

Moja blev väldigt glad när vi kom hem, lite för glad. Hon uppvaktade sina killar så till slut fick jag stänga av så att dom fick lugn och ro och kunde sova efter träningen.

Inatt kom det en del snö och jag hade på känn att det kommer försvinna ganska snart så därför fick det bli julkortsfotografering idag. Det gick otroligt smidigt och ingen krånglade. Resultatet blev bra och alla var nöjda och glada.

En liten tjuvkik.

Nu regnar det...

Stilstudie i att äta grädde.

Idag har  Wili debuterat i gubbklass. Domare var Tuula Pratt från Finland. Alltid kul när det är "riktiga"domare som dömer och hon dömer dessutom basenjis. Jag hade inte tränat så mycket med Wili men han gick på rutin. Dock så var han lite störd av ljud och ville gärna ha koll bakåt. På bordet hade han väldig korvfokus och vi skämtade lite om det. Wili blev BIR veteran.

Uno var med första svängen och vi tränade lite. Han tyckte det var ganska kul där och det är ett stort steg framåt. 

Efter träningen åkte vi hem och vilade. Vid 13.30 hämtade jag Ola på vägen och vi kom lagom till finalen började. 

Det var bara tre veteraner med och som vanligt skötte sig Wili ett snäpp bättre än på bedömningen. Han tyckte det var väldigt roligt. Med tanke på att sargen ramlade ner så var jag glad att det inte var Uno som var i ringen. Wili brydde sig inte men ville även nu ha lite koll på hundarna bakom. Jag är nöjd med hans prestation och det är han nog själv också.

Det var fina priser. Mat och godis till Moja, godis till mig och till Wili själv. Ett utställningskoppel, en ljuslykta och en klädrulle som jag behövde. 

I morse fick Moj praoa som diskmaskin.

Och i eftermiddag praktiserade hon som tvättmedel.

Jag fick även hjälp med att plocka ut tvätten.

 
  Undra om tjänsterna är avdragsgilla?

Nu har Moj löpt i en vecka. Uno bryr sig inte men Wili vill gärna ha koll på henne. Häromdagen var vi till djuraffären och skaffade trosor. Det har hon inte haft sedan hon var liten och åt upp dom. Jag chansade att hon växt ifrån bitande och det visade sig stämma. Byxorna har hon bara på natten så nu får hon sova i sängen även under löpet.

Wili ville testa trosorna och dom passade .