Nu har Moja, Wili och Uno nästan 600 följare på Instagram. Det började med att jag leta efter träningsinspiration men hittade inget kul. Så då tänkte jag att då får väl jag starta upp ett konto med just det jag letade efter. Sen blev det även ett sätt för mig att träna och lära hundarna nya saker varje dag. 8 november la jag ut första inlägget och idag ligger det 410 bilder och filmer. 

Här kommer ett hopklipp av olika inlägg.

Mojas nya täcke kom idag. Det är ett två lager ulltäcke från HelsiTar. Halsen är i resår med hål för kopplet. Täcket är designat så att det verkligen värmer hela hunden och inte halva rumpan som många täcken gör. Perfekt vår och hösttäcke samt att ha under vintertäcket när det är kallt.

Det blåser kallt ute men inne är det varmt i solen.

Moja tyckte att Wili var ivägen.

Och lydig som han är så fick hon som alltid sin vilja igenom.

Idag är det internationella Down syndromdagen. Självklart ställer vi upp och rockar sockar.

Det här fotot har vunnit många priser. Jag vet faktiskt inte hur många men flera i Sverige och även i USA och England. Senast idag när vi vann jultematävlingen i engelska podencoklubbens tävling. 

Min tanke med temabilderna är aldrig att jag ska tävla med dom, men dyker rätt tävling upp så brukar jag skicka in ett bidrag. Just nu är jag i full gång med att tänka ut påskbilden. 

Tillsammans med resten av Norrbottens befolkning begav vi oss ut på isvägarna. Destinationen var Hindersön. 

Vi parkerade vid öns stora brandstation och promenerade ut till färjeläget.

Moja var heltänd. Tydligen luktade det mycket vilt i skogen. 

Vi hittade lä ute på bryggan och det blev en fika. Wili hade lite problem att komma till ro. Han ville sitta i mitt knä men det var redan upptaget. Han gjorde x antal försök ändå och till slut protestla han sitt huvud på Moja.

Efter en timma och två geocachar senare begav vi oss mot fastlandet igen. Det var trötta hundar i bagaget.

Idag hade Vinthundsklubben utställning på travet. Domare var Tim Finney från Irland. Jag var där 08.30 eftersom Uno skulle in som andra hund. Först var han glad när vi kom in i hallen men efter ett tag så liksom dog han. Han är van att sova sent så kanske tyckte han att det var för tidigt. Jag följde iaf min plan om att inte göra något väsen innan vi skulle gå in. Det finns inget att göra när han är på detta humör utan jag kunde bara gå in i ringen och vara lugn som vanligt, vilket jag alltid är. 

Uno ryggade och hukade hur mycket som helst vid hanteringen men han verkade ändå inte rädd. Är han rädd så snor han runt och ska se vad som händer där bak men det gjorde han inte. Domaren gjorde ingen affär av detta utan bara fortsatte att känna igenom honom. Sen fick vi springa och då var hanteringen som bortblåst och han sprang på bra. Uno stod även ok vid bedömningen. Jag pillade inget med honom men det behövdes inte. Fokuserade mer på att få uttryck och det gick bra emellanåt. Resultatet blev BIR med fin kritik och efteråt sa domaren att han tyckte att Uno var jättefin. Jag tackade och sa att han är lite blyg men att vi jobbar på det. Tim tyckte inte att det var någon fara.

I väntan på finalen så åkte vi hem och vilade, åt och promenerade. Jag åkte tillbaka kl 12.30 men det var en hel del hundar kvar så Uno fick åka med husse och vila mer. När han sen kom tillbaka så var det en annan hund än den som var där på morgonen. Nu kunde han busa, socialisera och jaga löptikar.

I finalen fick jag jobba lite för att få uttryck men det var inte omöjligt. Han sprang inte lika bra som i bedömningen men det bästa var att han stod still när domaren tog en check. Det var en människa som stötte till oss när dom skulle springa förbi och även detta kunde han hantera. Självklart blev det inget i finalen men med tanke på morgonens kinkiga hund så är jag mycket nöjd med hur han slutade dagen. 

Imorgon är det utställning och jag har gjort köttbullar. Det var trångt i köket.

Bullarna blev godkända av testpanelen.