Jag orkade inte släpa med finkameran upp på berget och de andra dagarna regnade det. Enda gången den fick följa med var när E fiskade. 

Inatt var det svinkallt. Uno låg och skakade trots tjocktäcke och filt. Han låg dessutom inklämd mellan oss, som korv och bröd. Det märktes på morgonen att han sovit dåligt. Vi packade ihop och körde mot öster men stannade ganska snart och gjorde frukost och gick med hundarna.

Vid en restaurang fick vi tips om bra vandringsleder i närheten. Vädret var fint och vi begav oss uppåt.

Det tog ca 40 min att nå toppen.

Utsikten klagade vi inte på. Det var varmt och vi fikade och vilade innan vi gick ner igen.

Precis när vi kom ner till bilen så började det regna. Uno var jättetrött eftersom han inte var så bra på att vila på toppen.

Nästa stopp på resan blev campingen vid Tjelsundbrua. Det första vi gjorde var att duscha. Campingen ligger vid havet och det finns en lång strand här. Vi tog kvällsturen där och Uno verkade inte tycka att det var för kallt i vattnet.

Efter promenaden skulle husse fiska och vi andra tittade på.

Det blev en stilla kväll och nu ligger vi i tältet och lyssnar på vågorna. Uno har två täcken på sig och Wili ligger i husses sovsäck. Hoppas på en lugn natt.

Igår var det mycket regn men ibland sprack det upp. Hundarna sov som stockar i tältet och ville inte gå upp.

Till slut fick jag upp dom och vi gick en sväng.

Vi packade ihop och styrde kosan ut mot Å. Första stoppet blev Henningsvär, en mysig gammal by. Vi hade tur för det slutade regna en stund.

Tog med hundarna på fika i byn.

Sen åkte vi vidare. Nästa stopp blev matpaus och jag tog med hundarna på promenad uppför berget medans husse lagade mat.

Regnet kom och vi åkte. Efter ett tag hittade vi en lång strand. Där var det surfare och en liten camping. Vädret höll sig ok och hundarna fick rusa av sig.

Vädret blev sämre och vi körde ut till Å. Det regnade konstant och sikten var därefter. När vi kom längst ut så vände vi och åkte tillbaka igen. Det blev ett nytt stopp på stranden för lite mat och sen letade vi tältplats fram till kl 00.30 Det slutade med att vi hamnade på samma ställe igen. 

Vi gav oss iväg kl 08. Jag och Uno har inte sovit många minuter i natt. Det var väldigt varmt i rummet och trots att jag stängde av värmen och öppnade fönstret så var det varmt. Vi kom iaf fram i god tid och fick då veta att det var framflyttat. Under tiden gick vi en sväng och jag försökte träna med uno. Det gick inte. Han hade totalt stängt av och jag fick ingen kontakt alls. Han ville inte ens ha köttbullar. Jag fattade direkt att det var ingen idé att hålla på utan han fick vila i bilen och istället tog jag ut honom en stund innan bedömningen för att han skulle vänja sig vid miljön. Lagom till bedömningen började det regna. 

Det var tre pi med. Unos halvbror och hans syster. Alla i championklass. Uno gick bakom Istvan. Jag försökte att stötta Uno och förbereda honom på att domaren skulle komma men trots det så flippade han. Det lustiga var att när jag ställde i ordning honom efter det så gick hanteringen utan problem. Domaren var noggrann och han fick göra vad han ville. Att han flippade ur påverkade hans rörelser och han knep med rumpan. Under bedömningen fick jag plötsligt kontakt med honom igen och han började ära köttbullar. Jag trodde att han skulle få VG men det blev excellent. Inget ck. Domaren förklarade länge varför och under tiden gav jag Uno köttbullar som ett bra avslut i ringen. Domarens skäl till uteblivet ck var att han har lite för kort svans  (stämmer), sluttande kors (stämmer) och så klart att han inte rörde sig fritt idag. Jag höll med om alkt. Han sa även att det är en svår ras och att det är sällsynt med riktigt bra exemplar. 

Det är bara att inse att Uno inte pallar långa resor och sen att ställas. 

Efteråt hade vi syskonfotografering.

Nu styr vi kosan söderut och hoppas att regnet ger med sig.

Imorse började färden mot Norge. Resan har gått bra. Uno tyckte att renarna kunde liftat med honom i buren.

Vi lunchade i Kiruna där det blev promenad men även i Björkliden stannade vi som alltid till vid Silverfallet.

Isbad

När vi närmade oss riksgränsen var det mer vinter än sommar.

Så fort vi passerat gränsen kom regnet. Det regnar alltid när jag är i Norge. Vi körde ytterligare 15 mil innan vi var framme vid vår lägenhet. Först var tältplats bokad i Tromsö, men efter en prognos med regn så bokade vi torrt sovställe i Nedre Bardu.
Lägenheten är typ ny och här finns allt utom tv. Hundarna bor gratis, gratis wifi, superrent, hyfsat billigt och stort.

Imorgon är det ca två timmar till utställningen i Tromsö.

Ikväll fick jag springa ut till glassbilen och hämta ett paket med tre glassar från Hugo och Celine. Det var en av alla våra vinster. Presentkortet var på Lickn liver men det var slut så istället fick jag tre olika, mycket bättre för då kunde även Uno smaka. Han fick laxsmak och Wili fick älg. Båda två gillade det och Wili var salig.

Wili fick besök av laserkvinnan på eftermiddagen. Han hade en ytlig sträckning i ländryggen och hade avlastat till höger. Inget allvarligt. Lite laser och knådning och ingen rundbana på 4 veckor, annars inga restriktioner.

Nu har det blivit sommar här uppe, 20-25 grader. Vi hängde nära vattnet i helgen. 

Det blev en tur till ön, trots värmen. Wili ville dit och leta efter Moja men hon var inte där.

Efter ett tag fick Wili följa med husse och fiska och Uno fick härja. Han fick sina ryck men värmen var påtaglig. 

Sen blev vi upphämtade.

Idag var det för oss säsongspremiär på rundbanan. Varmt idag med. Uno var tokladdad och det gällde att se till så att han inte fick värmeslag innan start. Wili sprang först. Han for iväg men stannade innan första raksträckan tagit slut. Då trodde jag att han var påverkad av värmen men det visade sig att han skadade sig i starten. Troligtvis en sträckning vänster bak. 

Idag fick jag testa släppkopplet som jag beställde från USA i vintras. Jag hade inte lyckats hålla honom utan och kopplet funkade utmärkt. Han sprang fint men sen fick vi problem. Uno vägrade släppa trasan. Trots munkorg så lyckades han bita tag i tygtrasan. I över 5 min försökte vi få loss den men han hade ett bra tag med framtänderna. Till slut så lossade den. 

Uno verkar hel efter dagens löp och förhoppningsvis kommer laserkvinnan till Wili under nästa vecka.