Imorse styrde vi kosan mot Finland. Detta år hade vi lärt av förra årets misstag, nämligen att Finland ligger en timme före. Ingen tidsnöd med andra ord. Jag tog och gick en sväng utanför området när vi kom fram för att Uno skulle få ett lugnt intryck. Det hjälpte föga. Han var väldigt okontaktbar inne på utställningen och gick med näsan i backen konstant. Jag försökte ge honom uppgifter att lösa för att han skulle tvingas fokusera men även det gick mindre bra. I en timma gjorde jag mitt bästa för att Uno skulle koncentrera sig men när det var vår tur så hade jag gett upp. 

Vi gick in i ringen och plötsligt fanns det kontakt igen. Han stod blickstilla vid hanteringen, sprang ok och stod ok. Det var inte hel uppmärksamheten men lite uttryck bjöd han på emellanåt. Jag var mer än nöjd med honom med tanke på hur han uppträdde innan. Belöningen blev BIR med cert, CACIB och Finsk champion. 

Efter bedömningen gick vi ner till hamnen och tog bilder och käkade. 

Jag bestämde att strunta i finalen. Så klart vaknade Uno till när vi var på väg till bilen igen men det upphävde inte mitt beslut. 

Istället åkte vi hem nöjda över att fått det vi ville med denna resa. Alltid skönt att fixa championat på första försöket. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För ett tag sedan vann jag en Dogbox. Boxen kom idag. Den innehöll godis, dentalstix, bajspåsar, paté, tre leksaker och två ben. Benen var snabbt uppätna av Moj och Wili. ...

Hur mår Wili kanske någon undrar?   Jag uppfattar det som att han mår ganska bra nu när han äter smärtstillande. Det har han gjort i 40 dagar nu. Första gången jag var hos veterinären för att få det utskrivet så undrade hon om hon skulle skriva u...

Igår var vi på Kanis för sista släppet för i år. Det var ett tag sedan vi var där eftersom sommaren spenderades i söder. Moja har inte sprungit alls i år. Jag hade med mig släpphjälp (husse) för att kunna ta bilder. Jag ville ha bilder på Wilis allra...

Idag var det dags för årets sista LC, denna gång på hemmaplan. Uno var taggad som vanligt och han visste precis vad vi skulle göra där eftersom det var på samma ställe som förra året. Tyvärr var han själv så det blev mer som en träning.  Banan var ...

Nu är jaktsäsongen inledd i Norrbotten. Detta har Uno tagit till sig. Han är ju trots allt jakthund säger han. Vi gick på gångvägen helt lugnt när Uno gjorde ett jakthopp, så som han gör när han hör något. Ingen av oss andra fyra hörde eller såg n...