Igår gick vi upp med tuppen för att åka till Mariestad. Där var det lc prov på ridklubben. Veterinärbesiktningen var kl 05.30-06.30 Det var lång kö och veterinären var noga. Hon böjde leder, knän och armbågar och så fick man springa. Uno blev livrädd för veterinären. Hon böjde sig över honom och det var kanske inte så smart. Till slut så hade hon iaf böjt igenom honom och han fick godkänt. 

Första start skulle vara kl 08 men då hade inte startlistorna kommit upp än! Det dröjde 30 min tills första start gick. Uno var lottad att springa själv. Det var 7 podencos med, nytt svenskt rekord i antal deltagare. Iom att Uno blev skrämd av veterinären så var jag glad att han skulle få springa själv. Då kunde han samla på sig lite självförtroende igen. 

Funktionären i starten tyckte att Unos munkorg skulle ändras. Hon ansåg att nosremmen skulle kortas av och att den då skulle bli för grund. Han fick ändå springa med den under lopp 1.

Bana 1 var "uthållighetsprovet" med sina dryga 900 meter. Uno sprang som han brukar, ganska högt och hoppande med stor koll på trasan. Slutet av banan såg jag inte men linan åkte inte så fort så jag antar att han mattades av. Däremot så skulle han inte släppa trasan och jag blev tvungen att blåsa upprepade gånger i örat för att han skulle släppa sitt byte. Poängen blev som väntat låga, 131. 

Mellan loppen så sov han i bilen. Jag gick och skulle köpa en ny munkorg. Tog med min den gamla munkorgen och hunden. Provade en annan modell där den största storleken var för kort. Satte på min "felaktiga" munkorg för att visa säljaren hur den satt och hon sa genast att den satt perfekt och jag absolut inte skulle köpa en ny.

Uno var rejält på hugget när det var dags för lopp två. Bana 2 var "teknikprovet" med många och knixiga svängar. Tyvärr blev två podencos skadade under lopp 1 så nu var det endast 5 kvar. Uno fick springa tillsammans med en tik som hade samma poäng som honom i lopp 1. Dom gjorde ett fint lopp, sprang jämnt och med liknande teknik. Uno hugg trasan i målet och försökte sedan springa iväg med den så att inte tiken skulle få tag i hans byte. Även denna gång hade han ett rejält tag men som tur var endast i plastremsorna och jag lyckades slita av en bit som han skakade till döds under vägen ut från banan. 

Under prisutdelningen blev Uno uppropad som 4a. Han hade alltså sprungit om tiken och fick 305 p, alltså 174 p i lopp 2. 

Idag är han oförskämt pigg och knappt ens stel. Nu återstår ett prov i år och det är på hemmaplan.

I lördags var det utställning på Bornholm.

Vi tog färjan över på fredan, satte upp tältet vid ringen och åkte till Gudhjem där vi bodde. Det blev en promenad i stan innan hundarna deckade på hotellet.

Lördagen bjöd på perfekt utställningsväder, sol och moln och lite vind. Uno var trött och vilade mest i tältet när han inte behövde jobba i ringen. Domare var Kim Vigsö Nielsen från Danmark. Uno var lite slö i rörelse men jag fick ändå till ett litet bus på slutet. Han skötte sig utmärkt under hanteringen och stod ok. Jag satte ingen press på hunden och det resulterade i en kanonkritik och BIR, cert, cacib och därmed ny dansk, nordisk och internationell champion. 

Efter bedömningen gick Uno in i tältet och somnade. De andra två i hejarklacken ville hellre sola.

Eftersom färjan inte skulle gå förrän kl 18.30 så bestämde jag mig för att stanna till finalen. Det visade sig bli en lång väntan och vi flyttade oss till finalringen. Uno var fortfarande trött och låg mest och sov. Moja och Wili fick göra lite uppdrag emellanåt.

I finalen var det en annan domare som jag inte kommer ihåg namnet på. Uno var slö i rörelse men stod bra med hyfsat uttryck. Det blev som väntat ingen placering och vi plockade ihop och åkte hem.

Denna gång blåste det en del på överfarten men det brydde sig inte hundarna om. 

Klockan var natt innan vi hade kommit hem igen.
 

Det var flera år sedan jag var på basenji specialen sist och nu när det var i Varberg så var jag tvungen att vara med. Dessutom var det en jubileums show med två nationella utställningar. Domare på lördagen var Katie Campbell, kennel Taji, från USA och idag var det Sofie Lönn, kennel Enigma.
Det blåste halv storm båda dagarna och det var inte alla hundar som tyckte det var okej. Moja brydde sig noll i sin ullkostym som har tagit med från Norrbotten. Wili hade antagligen inte heller reagerat, men han var struken pga sjukdom.
Lördagen var en lång dag. Det började kl 09 och kl 19.15 åkte jag därifrån, och då var det inte slut än. Under dagen turades jag om att ha ute hundarna.

Moja gick i veteranklassen 10 +. Det var två tikar med, en från Belgien. Jag ställde upp Moja i ringen med svanssidan inåt men blev tillsagd av Katie att byta håll. Idag fick jag veta att i USA får man endast ställa åt ett håll. Moja, som jag inte visat på flera år, är lite skendräktig efter löpet och fruktansvärt sugen på mat. Hon visade sig som aldrig förr och ville upp på godisbordet både i tid och otid. Väl på bordet tog domaren en köttbulle för att få fram uttryck. Jag hann inte säga till om att akta fingrarna innan hon gav godiset... Domaren överlevde och Moja fick excellent med hp och vann klassen med strålande kritik.

Sen tävlade hon i bästa öron men det var för tufft motstånd.

Idag var vi på plats samma tid. Moja var om möjligt ännu hungrigare idag. Hon krävde godis konstant och gjorde hela tricksrepertoaren om hon inte fick något. Det var kanske lite trassligt när hon envisades med att hela tiden gå mellan mina ben när vi väntade i ringen på vår tur.
Förutsättningarna var samma som gårdagen men idag hade bedömningen på bordet flyttat in i tältet. Inga problem sa Moj men hon tyckte att det var lite snålt på godisfronten där inne. Återigen slog hon på stort och travade till sig BIS vinsten samt en biljett till bästa huvud.

I bästa huvud blev hon dock vinstlös.

Den här helgen gick verkligen över förväntan. Efter 10 år har Moj börjat tycka att utställning är roligt. Det kanske får bli någon mer snart, eller så får hon vänta tills High Chaparall nästa år.

Igår åkte jag och Uno tåg till Södertälje. Där blev vi hämtade av Suzan som körde oss hem till henne i Nynäshamn. Uno fick alltså umgås med sin halvsyster Zoya och även med Alice.
Kl 03.30 var det uppstigning idag. Vi åkte 2.5 tim till Norberg där LCn var. Först var det veterinärbesiktning. Uno fick godkänt. Sen incheckning.
Vi var först ut kl 08.30 Banan var ganska kuperad och vi såg bara start och mål. Hundarna kom iväg fint och kom också tillbaka hyfsat ihop. Uno fick 141 p och Zoya 142.
Jag gick av Uno i 30 min innan han fick vila i baksätet. Han var rejält trött men piggnade på sig när mjölksyran försvunnit.

Loppen gick snabbt och redan 12.15 var det dags igen, nu på en annan bana. Den banan var inte lika kuperad.
Starten gick bra men sen kom Uno ifatt trasan och Zoya kom på efterkälken. Hon missade vilken väg trasan tog och raka vägen bestod av ett dike. Efter lite velande så bestämde hon sig för att ta diket och sen tog hon trasan i mål. Uno däremot snuddade där domarna satt, hann ifatt trasan igen, la en volt och fortsatte jakten i mål. Inget flyt i detta lopp direkt. Uno satt också fast i trasan och vägrade släppa. Som tur var var den av plast och gick sönder.

 

Nu var Uno verkligen trött efter målgång men jag tyckte att han sprang på bra i loppet. Han verkar inte vara skadad men är öm i handlederna, vilket han lätt blir vid ansträngning.

På prisutdelningen så visade det sig att trots Zoyas dikeskörning och att hon missade slutet av banan så vann hon med 4 poäng över Uno och blev därmed champion! Uno slutade på 280 p.

Jag är nöjd över hur han utvecklats sedan förra året. Han var betydligt tuffare i starten och brydde sig inte speciellt mycket om hunden bredvid. Visst, han genade lite på banan men det var värre förra året. Det märks tydligt att hans självförtroende har växt.

Dessutom hade vi perfekt väder, växlande molnighet och ganska mycket vind.

Nu är vi på väg med tåget till Göteborg och än så länge är vi själva i kupén.