Den perfekta dagen enligt Mojsan.

Men varför var matte och husses semlor större än våra??  

Blåst och snö grusade våra busplaner med Gizmo.

Men skam den som ger sig. Det är ju bara söndag en gång i veckan och då får man passa på att släppa odjuren fria.

Sagt och gjort. Det hade kommit precis lagom med snö för att Moj inte skulle protestera över sina höga knälyft.

Dock så fuskar hon så fort hon får chansen och väljer att gå i mina eller Wilis spår. Man får ju inte vara dum liksom.

På väg tillbaka stack Moj iväg som en skållad råtta (hon kan om hon vill). Wili undrade varför och stack efter. Jag undrade varför och stack också efter. Visade sig att hon jagade fåglar. Insåg sina begränsningar och stannade kvar på vägen.

Det är inte riktigt vår än men när det endast är någon minus ute så känns våren nära.

Idag var vi ute och gick i skogen. Moja hade spring i benen, ett säkert vårtecken.

Kul att för en gångs skull se henne före och inte behöva vrida på huvudet för att se om hon fortfarande är med.

Dock så blåser det mkt idag, men vad gör det när det inte är kallt ute?

Psyko är kastrerad så Wili och Moja trodde nog han var en tik. Det var kärlek vid första ögonkastet mellan Wili och Psyko. Dom busade som galningar tills dom var helt slut. 

Moja fick sitta fast först men sen var även hon lös. Hon passade lite på Psyko och såg till att han skötte sig. Fanny lät hon bli idag.

Tripp, trapp, trull.

Best friends.

Moja tyckte att rå fisk inte var nåt för henne. Dom kunde Fanny få så tog hon hellre hamburgare.

Behöver du hjälp?

Fanny samlar på aborrar. Hon äter upp huvudena och sen bär hon omkring med så många hon får plats. Och dom är HENNES.

Wili utan öron. 

Dom blev lite kalla. -6 och faktiskt lite värme av solen hjälper inte när man blivit blöt av snö. Tur att det finns snälla människor som delar med sig av liggunderlag.

Gizmo himself.

Moja tycker att Gizmo är mysig.

Ibland önskar Moj att hon hade lite längre ben.

Ett troll i skogen.

Glad hund.

Nu när det är så himla kallt har vi tränat en del inne för att motverka leda och tristess.

Wili kan nu titta uppåt, kramas, hands up, gå mellan benen.

Moja har lärt sig att titta åt vänster, gå med mig mellan benen, gå runt ett av mina ben.

Wili är rolig att träna för han blir så ivrig. Gör gärna allt på en gång och lär sig nytt jätte fort. Det gäller att ta bort allt som distraherar honom för annars går han och dödar sina gosedjur, går och lägger sig på bädden, trampar med tassen på något osv, alltså allt som han redan kan.

Moja är trögare på att hitta på nytt. Hon kan gärna stirra på mig väääldigt länge och tro att det är kontakt som gäller för att få godis. Då gäller det att bryta och uppmuntra henne att testa nåt annat.

Tom Wili har lagt upp en liten protest.

Moja gör som hon brukar. Matte måste vara världens trögaste som inte fattar!

Moja och matte får rimfrost i ansiktet.

Kallt ute men det verkar inte hindra Wille från att börja byta om till sommarpäls.

Alltså kommer det även detta år bli som alla andra år: fin päls för tidigt och så sätter han vinterpäls igen...

Jaja. Bara att börja borsta. Och dammsuga.

Väldigt varmt och skönt i stugan med många liggplatser (soffa,fotölj,sängar) men enligt Moj alldeles för kallt ute. 

Som kallast var det -25 en dag. Då åkte vi runt med bilen och fotade lite. Troll fick följa med.

När vi kom tillbaka till stugan släppte jag ut Moj lös eftersom jag var 100 på att hon skulle springa till stugan. Sprang gjorde hon, fort som satan. Men till närmaste dörr som var entrén till receptionen. Självklart kom det just då folk som skulle gå in. Hade dom förtått hundspråk hade dom ringt länsstyrelsen och anmält mig för djurplågeri.

Här bodde vi.

Trollen fick käka ben en dag för att stimuleras lite eftersom dom inte kunde vara ute så mkt.

Dagen efter visade Wili mig vad han hade gjort när jag var borta, kräkits i sängen. Som tur var inte i "våran" säng. Blev till att tvätta och sen torka.

- Husse du är världens bästaste. Jag tigger inte, ska bara se så att du verkligen orkar äta upp älgen. Har jag sagt att du är bäst?

Moja diggade golvvärmen i hallen.  Lite för nära ytterdörren bara...

Vem vill inte liksom.

Wilis halvbror har omkommit. 

Han smet ut från huset och hittades tyvärr död på vägen.

Wilfred blev 2 år.

Vila i frid du vackra basenji. Hälsa mamma Frida.

Det är sådana här dagar man kramar lite extra på sina små troll.

1. I måndags ville Moja inte gå när i var ute. Hon la sig ner och gnagde på tassen. Vsade sig att hon hade en böld mellan tårna. Tog in henne och lämnade henne själv en stund. När jag kom tillbaka hade hon gnagt hål på bölden så att det bara var som en liten blåsa kvar. Det har inte blivit värre eller infekterat och hon går som vanligt.

2. Husse lekte med Wili i sängen. Som bekant är Wili en basenji och basenjis leker med tassarna. Det kan gå ganska vilt till när pojkarna busar och plötsligt kommer husse ut från sovrummet. Han håller sig för ögat. Wili har drämt till honom i ögat med klon. Ett fint klösmärke fick han under ögat men som tur var blev det inget på själva ögat.

Moja är inte speciellt besvärlig med att klippa klor. Nu behövs inte ens godis längre.  

Jag   Norrland 

I fm fick trollen en ny kompis. Han heter Gizmo och är en collie på 2,5 år.

Vi träffades i spökstaden (strid i bebyggelse platsen) där det var skottat.

En stund i koppel innan dom fick frihet. 

Moja tyckte Gizmo var ok. Hon kunde tom tänka sig att busa lite med honom.

Wili gjorde honom uppmärksam på att han faktiskt var äldre och att Moja tillhör honom samt matte och Gizmos husse (!). Han uttryckte det i lite morr och passade så Gizmo inte fick för mkt utrymme eller blev för glad. Taskmört.

Gizmo brydde sig inte märkvärt. Vad är en liten fjant utan päls eller skall??

Gizmo råkade skälla en gång. Det var tydligen total förbjudet. Wili sa ifrån på skarpen. Tyst och lugnt ska det vara i skogen. Lika för alla.

Trollen tackar för sällskapet.

Jag satt i soffan ikväll när Wili kom springandes från köket. Helt ifrån sig var han. Såg alldeles förstörd ut. Hans min var obetaldbar.

Anledningen var att Moja börjat knapra på hans mat som var kvar i skålen.  Tydligen var han hungrig och behövde hjälp att få bort den hemska röda. Hur som helst så kutade han före mig till köket och pekaade ut den skyldiga innan han satte i sig resten av maten efter att Moja blivit deporterad till annan plats.

Häromdagen tog vi en sväng på en plogad väg eftersom det snöat så mkt att det inte gick att pulsa i terrängen.

Ett litet avstick gjordes dock till Mojas stora förtret.

Sen fortsatte vi på vägen. Såg att dom kört med travare där men vänt igen så jag höll ögonen öppna ifall dom skulle komma tillbaka. Spanarn höll också koll (som vanligt). Upp på snövallen, ner från vallen, upp igen osv. 

Han stod på en snövall när en travare kom svischandes förbi på en parallellväg. Faaaan oxå nu försvinner han för gott tänkte jag. Gjorde ändå ett försök att kalla in honom och han kom!! 

Han såg lite chockad ut. Som att han inte själv fattat varför han kom.

Vi vände och gick en stund. Dock fick Wili vara kopplad ifall hästen kom tillbaka. Mojsan var lös. 

Plötsligt reagerar Wili på nåt och vänder sig om. Jag gör desamma och upptäcker att  3 m ifrån mig kommer en häst. Det hörs inget i snön och kusken säger inte ett ljud. Faaan tänker jag eftersom Moja går före och är lös. Säger vänta och springer ifatt henne. Moja tar allt med ro. Det är ju bara en häst. Sånna jagar man inte kommer hon fortfarande ihåg. 

Wili däremot tycks inte riktigt fatta vad det är. Ett djur? Ett fordon? Han blev så stressad av att inte förstå. Läskigt att inte veta om det är farligt eller roligt.

Nu får nog denna väg förbli obesökt av lösa bassar framöver.

Moja hjälpte till med förrätten.

Sen blev det låååångtråkigt.

Lång väntan till kl. 00.

Wili blev ett paket.

Övrigt.

Wili tackade för sitt grisöra genom att utan förvarning kräkas på mattan.

Trollen bryr sig inte om raketer och smällare.